Dagdrömmare
Att lära sig skrivets hantverk är steg två. Steg ett är att tänka, mycket och länge och långt. Man kan kalla det dagdrömma, också. Drömma på dagen. Halvvaka, och observera tendenser under ytan på människor och platser. Och kanske missa vissa samtal, så att vänner och familj blir lite stötta. Samtidigt fånga upp en hel del annat.
Fråga bara mig.
Jag är expert på att zoona ut.
Alltid varit.
För verkligheten, den är en yta vi alla uppfattar olika, och under den ytan finns allt det vi författare behöver för att sedan lära oss berätta om det.
Fråga bara mig.
Jag är expert på att zoona ut.
Alltid varit.
För verkligheten, den är en yta vi alla uppfattar olika, och under den ytan finns allt det vi författare behöver för att sedan lära oss berätta om det.
Kommentarer
Det är jag väldigt bra på.
Det ansågs vara en nackdel när jag var yngre. Men jag vete tusan. Jag tror det är en fördel att kunna dagdrömma :-)
Jag drömde ihop en boklåda.
Bokaffär.
Som får folk att läsa.
Med både nytt och begagnat.
Oberoende av listor.
Med bokbuketter (läste nyss Lucy Dillons "Och så levde de lyckliga")och kaffehörna och bokpratare och författare och bokcirklar och ungdomar som sköter snacket bakom disken.
Kan säga att jag inspirerades av ditt inlägg om bokens egentliga värde och tanken på hur kort livslängd en bok har.
Tänk om jag hade Tiden och Modet och Pengarna :-)
Men visst är den bra.
Visst är den det.
Min hjärna skenar gärna iväg när jag har mycket att göra.
Som nu.
Dagdrömmeri i räserfart.
Dagdrömmeri känns som läsning ungefär...ingen verkar hålla på med sånt längre...eller?