Behandla skurken som en lök
När skrivet fungerar, fungerar allting annat också. Allting annat känns rentav fantastiskt. Och bara därför kommer här ett skrivtips, som jag även lämnade i Tidningen Skrivas Facebook-forum, vilken jag citerar i början av tipset:
"Om karaktärerna i din roman inte genomgår en utveckling så kommer berättelsen snart att skrumpna ihop och självdö" - det är sant, eller grundläggande för varje historia: en historia måste vara en historia för att vara en historia. Krånglig ekvation. Hur som helst. En av de viktigaste karaktärerna är antagonisten - förutsatt att du vill ha en med: för att vara trovärdig kräver antagonisten mer jobb och fokus än protagonisten. Det är också där jag tror många skribenter begår sitt första och största misstag. Enklast är att se sin huvudkaraktär och inledande scener, det liksom kittlar i fingrarna, men vem karaktären stöter på, varför det går som det går, först där blir det svårt, och först där fastnar många. Jag har ganska nyligen format en tanke: behandla skurken som en lök. Börja med kärnan: vem är hon, var har hon varit, vad har format henne, vad driver henne. Sedan skalar du på henne lager på lager av följder till hennes agerande och person. Allra sist har du en lök av intriger, konspirationer och tårar. Där hittar du också protagonisten, som uppfattar den starka doften, anar att någonting finns i närheten, dras mot sin motståndare. Dags att börja skala.
Ska ta mig en promenad i stormiga Göteborg nu, sedan fortsätta. Börjar se en starkare story ta form.
"Om karaktärerna i din roman inte genomgår en utveckling så kommer berättelsen snart att skrumpna ihop och självdö" - det är sant, eller grundläggande för varje historia: en historia måste vara en historia för att vara en historia. Krånglig ekvation. Hur som helst. En av de viktigaste karaktärerna är antagonisten - förutsatt att du vill ha en med: för att vara trovärdig kräver antagonisten mer jobb och fokus än protagonisten. Det är också där jag tror många skribenter begår sitt första och största misstag. Enklast är att se sin huvudkaraktär och inledande scener, det liksom kittlar i fingrarna, men vem karaktären stöter på, varför det går som det går, först där blir det svårt, och först där fastnar många. Jag har ganska nyligen format en tanke: behandla skurken som en lök. Börja med kärnan: vem är hon, var har hon varit, vad har format henne, vad driver henne. Sedan skalar du på henne lager på lager av följder till hennes agerande och person. Allra sist har du en lök av intriger, konspirationer och tårar. Där hittar du också protagonisten, som uppfattar den starka doften, anar att någonting finns i närheten, dras mot sin motståndare. Dags att börja skala.
Ska ta mig en promenad i stormiga Göteborg nu, sedan fortsätta. Börjar se en starkare story ta form.
Retropunk är ett slags hopplock av den ur scifi förgrenade genren steampunk, och retrostilen från 40- och 50-talen. Jag började skriva på min "duologi" för unga vuxna den 21 augusti 2014. Vill ni läsa ikapp er kan ni klicka här, då dyker alla retropunk-inlägg upp. Ni kan också kika på videoserien "Boken blir till" under SKRIVFABRIK/Mitt skriv, där även tredje och avslutande delen hamnar när jag antingen blivit refuserad eller antagen.
Kommentarer