Skrivrapport + läsarfråga
Idag regnade det = fantastiskt! Regn betyder mental fokus. Med lätthet kom en scen som inte riktigt var planerad, åtminstone inte från början, men som stämmer väl överens med manuset i stort (liknande vad som hände i helgen, fast light). Kanske, rentav, att jag behöver flika in förvibbar tidigare i manuset, då jag funderat på om dessa saknas, men sådant pill är enkelt.
Hur som helst.
5 sidor skrivna, och trots det låga antalet är jag glad att det ens kom någonting, så trögt som det varit det senaste, och rörigt.
Och nu, läsarfråga!
Anna Jakobsson Lund: "Tar gärna emot tips på hur du får ordning på vilka "utbroderingar" som funkar och vilka som måste hamna "till en annan gång"-lådan".
Utbroderingar/utvecklingar av redan existerande trådar är bra, det gillar jag, så länge det hör till kärnhistorien. Skriver man en större berättelse, som jag gör nu, med massor av karaktärer och trådar tänker jag hela tiden på kärnhistorien, vad som för den framåt, vad berättarjaget kände till just då, ur hennes perspektiv. Jag låter liv och rörelse passera henne utan att för den sakens skull följa upp, ungefär som våra liv är, där personer och händelser dyker upp och försvinner som krydda, fotspår, former.
Och om det uppenbarar sig en intressantare tråd för kärnhistorien än den man kanske tänkt på från början, tror jag man enbart ska tänka på manusets bästa, storyns bästa, inte sin egen. Liksom, försätta sig i läsarens sits och tänka: vad skulle jag, som läsare, uppskatta mest? Oavsett hur mycket mer kringjobb, hur mycket mer det blir att skriva och researcha. Jag tänker såhär: detta är en verklig händelse, jag får inte utelämna någonting av bekvämlighet för då redovisas inte hela sanningen.
Med detta sagt: utbroderingar/utvecklingar av icke existerande trådar tror jag tröttar ut läsarna. Då splittras fokus, och blir mer att brodera på någonting som inte hör till storyn, och göra storyn till någon annan, snarare än utveckla. Om man från början skrivit med en viss intention, färgat manuset med denna (ner på detaljnivå), och sedan ändrar sig finns liksom känslan redan planterad, och då snuvar man läsaren.
Så, utbrodera/utveckla existerande trådar som hör kärnhistorien till, och som är mer intressant, spännande, modigare: jag gillar!
Brodera på någonting som inte hör till: "till en annan gång"-lådan.
Nerkokat blir det alltså denna fråga: finns det någon resonans för din ingivelse i manuset, hör det till kärnhistorien, eller försöker du pracka på manuset någonting som inte stämmer?
Jag hoppas detta hjälpte!
Retropunk är ett slags hopplock av den ur scifi förgrenade genren steampunk, och retrostilen från 40- och 50-talen. Jag började skriva på min "duologi" för unga vuxna den 21 augusti 2014. Vill ni läsa ikapp er kan ni klicka här, då dyker alla retropunk-inlägg upp. Ni kan också kika på videoserien "Boken blir till" under SKRIVFABRIK/Mitt skriv, där även tredje och avslutande delen hamnar när jag antingen blivit refuserad eller antagen.
Hur som helst.
5 sidor skrivna, och trots det låga antalet är jag glad att det ens kom någonting, så trögt som det varit det senaste, och rörigt.
Och nu, läsarfråga!
Anna Jakobsson Lund: "Tar gärna emot tips på hur du får ordning på vilka "utbroderingar" som funkar och vilka som måste hamna "till en annan gång"-lådan".
Utbroderingar/utvecklingar av redan existerande trådar är bra, det gillar jag, så länge det hör till kärnhistorien. Skriver man en större berättelse, som jag gör nu, med massor av karaktärer och trådar tänker jag hela tiden på kärnhistorien, vad som för den framåt, vad berättarjaget kände till just då, ur hennes perspektiv. Jag låter liv och rörelse passera henne utan att för den sakens skull följa upp, ungefär som våra liv är, där personer och händelser dyker upp och försvinner som krydda, fotspår, former.
Och om det uppenbarar sig en intressantare tråd för kärnhistorien än den man kanske tänkt på från början, tror jag man enbart ska tänka på manusets bästa, storyns bästa, inte sin egen. Liksom, försätta sig i läsarens sits och tänka: vad skulle jag, som läsare, uppskatta mest? Oavsett hur mycket mer kringjobb, hur mycket mer det blir att skriva och researcha. Jag tänker såhär: detta är en verklig händelse, jag får inte utelämna någonting av bekvämlighet för då redovisas inte hela sanningen.
Med detta sagt: utbroderingar/utvecklingar av icke existerande trådar tror jag tröttar ut läsarna. Då splittras fokus, och blir mer att brodera på någonting som inte hör till storyn, och göra storyn till någon annan, snarare än utveckla. Om man från början skrivit med en viss intention, färgat manuset med denna (ner på detaljnivå), och sedan ändrar sig finns liksom känslan redan planterad, och då snuvar man läsaren.
Så, utbrodera/utveckla existerande trådar som hör kärnhistorien till, och som är mer intressant, spännande, modigare: jag gillar!
Brodera på någonting som inte hör till: "till en annan gång"-lådan.
Nerkokat blir det alltså denna fråga: finns det någon resonans för din ingivelse i manuset, hör det till kärnhistorien, eller försöker du pracka på manuset någonting som inte stämmer?
Jag hoppas detta hjälpte!
Retropunk är ett slags hopplock av den ur scifi förgrenade genren steampunk, och retrostilen från 40- och 50-talen. Jag började skriva på min "duologi" för unga vuxna den 21 augusti 2014. Vill ni läsa ikapp er kan ni klicka här, då dyker alla retropunk-inlägg upp. Ni kan också kika på videoserien "Boken blir till" under SKRIVFABRIK/Mitt skriv, där även tredje och avslutande delen hamnar när jag antingen blivit refuserad eller antagen.
Kommentarer