Den indirekta effekten av NaNoWriMo
... eller Att Ge Upp, för så är det: jag ger upp. Det är 7 845 ord kvar för mig att vinna NaNoWriMo i år (vilket är fullt möjligt att fixa om jag skriver som en vildhjärna idag och i morgon!). Det är också 1:a advents-helg, nyaadventsljusstaks-inköp, pyssel, städning, matlagning, Downton Abbey-avsnitt, socialt umgänge med min äkta hälft och överraskning av något slag med mina vänner (jag fyller år nästa helg), därför hinns skrivet inte riktigt med. Sedan vill jag inte, heller.
Den indirekta effekten? Det är att när man (åtminstone jag) ger upp lossnar det man försöker färdigställa, och börjar flöda. Alla gånger, faktiskt, som en generell regel. Bara nu, när jag fattat detta beslut och vilar ikapp lite energi i helgen, känner jag hur skrivet börjar kittla i huden igen, och det är underbart.
Dessutom är jag i slutskedet av manuset, vilket blir ytterligare en anledning för mig att ge upp. Om jag skriver en scen innan den hunnit mogna "bränner" jag den: jag måste sätta scener på första försöket, åtminstone någorlunda, och stressar jag fram dem kan det hända att jag missar saker som ska vara med, varför hela alltet blir fel vinklat, beroende av fel saker, styrda åt fel håll. Och sedan, om jag försöker skriva om, och kanske om igen, ser jag scenen allt sämre, som att den slammar igen.
Ju närmare slutet, desto viktigare att jag funderar mycket över scenerna, vad som är logiskt, vad som måste eller borde hända, och följer den känslan, helt enkelt.
Med detta sagt: STORT GRATTIS till er som redan vunnit, eller håller på att vinna!
Jag tror det låg en gratis version av Scrivener i potten? Det känns lite surt att missa, samtidigt: äsch.
Nästa vecka kommer jag förmodligen avsluta första boken om Avalon McCoy (om ingenting oförutsett händer), och nu när jag inte har en deadline att passa kan jag varva skrivet med att illustrera. Drömmen vore att skriva förmiddagar och en bit efter lunch, sedan teckna fram till dess att Kristoffer kommer hem.
Vi får se hur det går.
Hur som helst: vi ses, vi hörs, fin 1:a advent på er nu.
Retropunk är ett slags hopplock av den ur scifi förgrenade genren steampunk, och retrostilen från 40- och 50-talen. Jag började skriva på min duett för unga vuxna den 21 augusti 2014. Vill ni läsa ikapp er kan ni klicka här, då dyker alla retropunk-inlägg upp. Ni kan också kika på videoserien "Boken blir till" under SKRIVFABRIK/Mitt skriv, där tredje och avslutande delen hamnar när jag antingen blivit antagen eller refuserad.
Den indirekta effekten? Det är att när man (åtminstone jag) ger upp lossnar det man försöker färdigställa, och börjar flöda. Alla gånger, faktiskt, som en generell regel. Bara nu, när jag fattat detta beslut och vilar ikapp lite energi i helgen, känner jag hur skrivet börjar kittla i huden igen, och det är underbart.
Dessutom är jag i slutskedet av manuset, vilket blir ytterligare en anledning för mig att ge upp. Om jag skriver en scen innan den hunnit mogna "bränner" jag den: jag måste sätta scener på första försöket, åtminstone någorlunda, och stressar jag fram dem kan det hända att jag missar saker som ska vara med, varför hela alltet blir fel vinklat, beroende av fel saker, styrda åt fel håll. Och sedan, om jag försöker skriva om, och kanske om igen, ser jag scenen allt sämre, som att den slammar igen.
Ju närmare slutet, desto viktigare att jag funderar mycket över scenerna, vad som är logiskt, vad som måste eller borde hända, och följer den känslan, helt enkelt.
Med detta sagt: STORT GRATTIS till er som redan vunnit, eller håller på att vinna!
Jag tror det låg en gratis version av Scrivener i potten? Det känns lite surt att missa, samtidigt: äsch.
Nästa vecka kommer jag förmodligen avsluta första boken om Avalon McCoy (om ingenting oförutsett händer), och nu när jag inte har en deadline att passa kan jag varva skrivet med att illustrera. Drömmen vore att skriva förmiddagar och en bit efter lunch, sedan teckna fram till dess att Kristoffer kommer hem.
Vi får se hur det går.
Hur som helst: vi ses, vi hörs, fin 1:a advent på er nu.
 |
Illustration från en fransk tecknare vid namn Xavier
Colette. |
Retropunk är ett slags hopplock av den ur scifi förgrenade genren steampunk, och retrostilen från 40- och 50-talen. Jag började skriva på min duett för unga vuxna den 21 augusti 2014. Vill ni läsa ikapp er kan ni klicka här, då dyker alla retropunk-inlägg upp. Ni kan också kika på videoserien "Boken blir till" under SKRIVFABRIK/Mitt skriv, där tredje och avslutande delen hamnar när jag antingen blivit antagen eller refuserad.
Kommentarer