En flisa ur retropunks-manuset

... denna 1:a december:

Hennes andetag slog ut över mitt ansikte som heta moln av ursinne, jag vågade inte röra mig, inte vika undan. Sedan vände hon om (en bit av hennes hår snärtade till mig), stegade genom korridoren och nerför personaltrapporna, och jag tyckte hon hade krossat mitt hjärta, att hon hade sårat mig djupast av alla, att jag aldrig skulle förlåta henne. Men egentligen räddade hon mitt liv.

God förmiddag, och fin nedräkning till jul önskas Er alla!