Att redigera ett manus
 |
| Rätt fingerställning rekommenderas! Lärde mig min under gymnasiet då jag, mot bättre vetande, pluggade Handel och Administration. REALLY? Yes. |
Min skrivprocess är väl så enkel att ni redan memorerat den men vad sjutton, vi tar den igen:
jag skriver klartjag printar utjag låter vila minst två veckorjag korrläser- jag redigerar
- jag skickar in till förlag
Och nu kommer jag på någonting jag faktiskt tycker men sällan eller aldrig formulerar mig kring: enkelheten. Som grön skribent (grön = ny och liten) skrev jag om och ändrade så många gånger att jag förstörde mina manus, liksom jag behandlade mina allra tidigare konstalster: tills ritpapperet började ludda sig eller gick sönder (jag minns någonting min bildlärare sa under högstadiet: "En tavla blir aldrig klar, du måste bestämma dig för när det räcker"). När det räcker? Det är en subtil känsla.
Hur som helst.
Min skrivprocess är enkel för att det ska vara enkelt (själva arbetet är makalöst krävande, men överblicken, de enskilda momenten, är enkla att summera: de är ju ganska få). Man skriver, man låter vila, man ruvar på ord och skaffar sig perspektiv, man läser med fräscha ögon, man ändrar allt man tycker sticker ut av fel anledning (oavsett hur jobbigt det är eller kommer att bli, smit inte undan, fega inte ur!), man redigerar, man skickar in. Håll inte på och vela eller tveka eller peta i manuset mellan punkt 5 och 6! Då finns risk att du tappar bort hela historien till slut. Respektera manuset när du väl korrat och redigerat, du är klar, du har gjort ditt, skicka bunten till dina betaläsare eller rakt in till förlagen.
Jag använder dock inte betaläsare, jag tycker mig inte behöva det.
Var var vi?
Jo!
Redigering är just vad det låter som, och rent praktiskt ser det ut som följer: jag renskriver punkterna från korrläsningsblocket i datorn, strukturerar dem så att de stora hamnar överst och småpillet längst ner, och tar dem uppifrån. Som jag nämnde i det tidigare inlägget kan det handla om någonting så drastiskt som ett nytt kapitel inklämt mellan två redan existerande (för att jag skyndat förbi scener och hoppat över viss gestaltning), eller någonting så litet som att ändra färgen på en kappa så att den blir konsekvent (då använder jag words sökfunktion, söker på "kappa", kollar igenom hela manuset, basic stuff). Någonting jag gjorde särskilt med detta manus, då det är så långt och innehållsrikt och maffigt, var att söka på vissa karaktärer för att närstudera deras utveckling. På så sätt kunde jag förhöja vissa scener och tydliggöra intentioner där det behövdes.
Den absolut största punkten blev att göra en genomgripande uppfräschning bland meningarna på de första 70-80 sidorna, då berättar-jagets röst inte riktigt satt sig än, och att hon dessutom lät lite väl hård och kall och stram (jag hoppas man tycker om henne nu, att man älskar henne), samt att ändra ett visst tilltal på sina ställen, vilket i stort ändrade hela historien, eller snarare gav den ytterligare en dimension, vilket jag blev fasligt nöjd med. Och jo! Jag har ändrat prologen en himlars massa gånger också, tills det visst blev i presens. Och eftersom detta är en duett med rejäla illustrationer som tätt hänger samman med berättelsen har jag märkt ut var i manuset jag tänker mig dem samt numrerat de illustrationer jag hunnit färdigställa och skrivit korta beskrivningar av dem jag har kvar.
Hur som helst.
Medan jag gjorde den genomgripande uppfräschningen hade jag det utprintade, korrlästa och rödmarkerade manuset intill mig, som jag successivt förde in ändringar ifrån. Jag pressade på i tre, fyra dagar (drack rentav kaffe för att orka sent inpå natten!) och närmast vadade runt i något slags drömtillstånd. Men jag höll deadline, det gjorde jag: 12 januari 2015. Vilket för oss in på själva inlämnandet, "skickar in till förlag"-punkten, som även den får ett eget inlägg. Stay tuned!
Retropunk är ett slags hopplock av den ur scifi förgrenade genren steampunk, och retrostilen från 40- och 50-talen. Jag började skriva på min duett för unga vuxna den 21 augusti 2014. Vill ni läsa ikapp er kan ni klicka här, då dyker alla retropunk-inlägg upp. Ni kan också kika på videoserien "Boken blir till" under SKRIVFABRIK/Mitt skriv, där tredje och avslutande delen ligger uppe nu!
Hur som helst.
Min skrivprocess är enkel för att det ska vara enkelt (själva arbetet är makalöst krävande, men överblicken, de enskilda momenten, är enkla att summera: de är ju ganska få). Man skriver, man låter vila, man ruvar på ord och skaffar sig perspektiv, man läser med fräscha ögon, man ändrar allt man tycker sticker ut av fel anledning (oavsett hur jobbigt det är eller kommer att bli, smit inte undan, fega inte ur!), man redigerar, man skickar in. Håll inte på och vela eller tveka eller peta i manuset mellan punkt 5 och 6! Då finns risk att du tappar bort hela historien till slut. Respektera manuset när du väl korrat och redigerat, du är klar, du har gjort ditt, skicka bunten till dina betaläsare eller rakt in till förlagen.
Jag använder dock inte betaläsare, jag tycker mig inte behöva det.
Var var vi?
Jo!
Redigering är just vad det låter som, och rent praktiskt ser det ut som följer: jag renskriver punkterna från korrläsningsblocket i datorn, strukturerar dem så att de stora hamnar överst och småpillet längst ner, och tar dem uppifrån. Som jag nämnde i det tidigare inlägget kan det handla om någonting så drastiskt som ett nytt kapitel inklämt mellan två redan existerande (för att jag skyndat förbi scener och hoppat över viss gestaltning), eller någonting så litet som att ändra färgen på en kappa så att den blir konsekvent (då använder jag words sökfunktion, söker på "kappa", kollar igenom hela manuset, basic stuff). Någonting jag gjorde särskilt med detta manus, då det är så långt och innehållsrikt och maffigt, var att söka på vissa karaktärer för att närstudera deras utveckling. På så sätt kunde jag förhöja vissa scener och tydliggöra intentioner där det behövdes.
Den absolut största punkten blev att göra en genomgripande uppfräschning bland meningarna på de första 70-80 sidorna, då berättar-jagets röst inte riktigt satt sig än, och att hon dessutom lät lite väl hård och kall och stram (jag hoppas man tycker om henne nu, att man älskar henne), samt att ändra ett visst tilltal på sina ställen, vilket i stort ändrade hela historien, eller snarare gav den ytterligare en dimension, vilket jag blev fasligt nöjd med. Och jo! Jag har ändrat prologen en himlars massa gånger också, tills det visst blev i presens. Och eftersom detta är en duett med rejäla illustrationer som tätt hänger samman med berättelsen har jag märkt ut var i manuset jag tänker mig dem samt numrerat de illustrationer jag hunnit färdigställa och skrivit korta beskrivningar av dem jag har kvar.
Hur som helst.
Medan jag gjorde den genomgripande uppfräschningen hade jag det utprintade, korrlästa och rödmarkerade manuset intill mig, som jag successivt förde in ändringar ifrån. Jag pressade på i tre, fyra dagar (drack rentav kaffe för att orka sent inpå natten!) och närmast vadade runt i något slags drömtillstånd. Men jag höll deadline, det gjorde jag: 12 januari 2015. Vilket för oss in på själva inlämnandet, "skickar in till förlag"-punkten, som även den får ett eget inlägg. Stay tuned!
Retropunk är ett slags hopplock av den ur scifi förgrenade genren steampunk, och retrostilen från 40- och 50-talen. Jag började skriva på min duett för unga vuxna den 21 augusti 2014. Vill ni läsa ikapp er kan ni klicka här, då dyker alla retropunk-inlägg upp. Ni kan också kika på videoserien "Boken blir till" under SKRIVFABRIK/Mitt skriv, där tredje och avslutande delen ligger uppe nu!
Kommentarer
carolinesafstrand.se
Och tack! Manuset är redan inskickat, hände väl för någon vecka sedan :) så dessa inlägg publiceras i efterhand.
"Respektera manuset när du väl korrat och redigerat, du är klar, du har gjort ditt.."
Nu läser jag kanske in något i den meningen som du inte alls menade, men om jag förstår dig rätt är det där i så fall något som man sällan hör. Vanligare är alla de som talar om att arbeta om manuset 5-6 gånger, hålla på att peta i det i oändlighet. Men i själva verket spelar det ju ingen roll om man finputsar ytan om hela projektet i grunden saknar liv eller rentav är helt dödfött. Är det så du tänker?
Marie
Man kan se på allt kreativt skapande i ett slags spiralmönster, och inte som en raksträcka med ett tydligt slut. Ditt verk kommer alltså vara klart när du bestämmer dig för att det är det, eller snarare: när du känner att du börjar trassla fast alltför mycket och förstör mer än du bygger upp.
Jag hoppas du hänger med i mina luddiga resonemang! :) men så tänker i vart fall jag, eller, så har jag märkt att det ligger till för de flesta kreatörer.