En motvals käring (a.k.a en ung kvinna som förstått)
Teknikens under?
Alltså, ja, till viss del är det ett slags under som i underlättar vissa arbeten (jag sitter ju här och kommunicerar med er, flera människor samtidigt via skrift på sajt där det kostar gratis!), medan det givetvis också gör andra arbeten onödiga (jag läste någonstans att butiksförsäljare kan vara ett yrke som slutar existera i framtiden?!). Så, i en del fall är tekniken någonting underligt, snarare, som när vi använder mobiltelefonen i tid och otid (på väg någonstans, i soffan bredvid din älskling medan ni ser en film, under frukosten mitt emot densamma, när du ska göra 2:an på toaletten, i värsta fall det första du sträcker dig efter varje morgon), för att inte tala om datorn och paddan. Tekniken tycks skapa behov vi egentligen inte har, överstimulerar oss så till den grad att vi knappt kan slappna av inför en makalös solnedgång och inbillar oss till att tro att redovisar vi inte våra liv online och får dem gillade existerar vi inte.
Visst är det underligt i dess sanna bemärkelse?
Hur som helst.
Jag gör revolt! Jag hör inte till dem som blir sugen på den senaste mobilen, imponerad av ett välfungerande hemmasystem eller köper en smart-tv förrän tjocktv:n självdött, jag är snarare en motvals käring (eller en ung kvinna som förstått) som bannlyst mobiltelefonerna från vårt sovrum och istället köpt en vanlig, enkel digitalklocka med snooze-funktion (teknikens under!) samt (trumvirvel!) en Instax Mini 8 ("polaroidkamera", dock är Polaroid ett märke och den rätta benämningen torde vara direktbildskamera):
Visst vibbar fotografierna av 50- och 60-tal? Visst är det retropunkigt så det förslår?
Korten är inte större än ett betalkort/visitkort och snuskdyra per stycket, men det blir å andra sidan ytterligare en anledning till att älska denna kamera: istället för att fotografera allting som rör sig fotograferar man endast direktbildsvärdiga tillfällen i livet. Lugnet i detta? Lugnet i detta ...
Än så länge håller jag på att lära känna kameran (jag har bland annat satt maskeringstejp över blixten för att dimma den lite, då den inte går att slå av, och fotografierna får genast mjukare toner), men den ska få göra sin första officiella utflykt redan idag, då jag tänker fotografera mig och min bästa vän (hon vet det inte än!)! Det kommer bli briljant!
Jag är så nöjd med min kamera, den känns som ett givet inslag i mitt liv.
Detta är framtiden!
Om ni inte har förstått det än ...
Alltså, ja, till viss del är det ett slags under som i underlättar vissa arbeten (jag sitter ju här och kommunicerar med er, flera människor samtidigt via skrift på sajt där det kostar gratis!), medan det givetvis också gör andra arbeten onödiga (jag läste någonstans att butiksförsäljare kan vara ett yrke som slutar existera i framtiden?!). Så, i en del fall är tekniken någonting underligt, snarare, som när vi använder mobiltelefonen i tid och otid (på väg någonstans, i soffan bredvid din älskling medan ni ser en film, under frukosten mitt emot densamma, när du ska göra 2:an på toaletten, i värsta fall det första du sträcker dig efter varje morgon), för att inte tala om datorn och paddan. Tekniken tycks skapa behov vi egentligen inte har, överstimulerar oss så till den grad att vi knappt kan slappna av inför en makalös solnedgång och inbillar oss till att tro att redovisar vi inte våra liv online och får dem gillade existerar vi inte.
Visst är det underligt i dess sanna bemärkelse?
Hur som helst.
Jag gör revolt! Jag hör inte till dem som blir sugen på den senaste mobilen, imponerad av ett välfungerande hemmasystem eller köper en smart-tv förrän tjocktv:n självdött, jag är snarare en motvals käring (eller en ung kvinna som förstått) som bannlyst mobiltelefonerna från vårt sovrum och istället köpt en vanlig, enkel digitalklocka med snooze-funktion (teknikens under!) samt (trumvirvel!) en Instax Mini 8 ("polaroidkamera", dock är Polaroid ett märke och den rätta benämningen torde vara direktbildskamera):
 |
| Den kan lätt klassas som "vuxenleksak" snarare än ett verktyg, men hey, det var åratal sedan jag unnade mig någonting sådant här! And I really love it! |
Visst vibbar fotografierna av 50- och 60-tal? Visst är det retropunkigt så det förslår?
Korten är inte större än ett betalkort/visitkort och snuskdyra per stycket, men det blir å andra sidan ytterligare en anledning till att älska denna kamera: istället för att fotografera allting som rör sig fotograferar man endast direktbildsvärdiga tillfällen i livet. Lugnet i detta? Lugnet i detta ...
Än så länge håller jag på att lära känna kameran (jag har bland annat satt maskeringstejp över blixten för att dimma den lite, då den inte går att slå av, och fotografierna får genast mjukare toner), men den ska få göra sin första officiella utflykt redan idag, då jag tänker fotografera mig och min bästa vän (hon vet det inte än!)! Det kommer bli briljant!
Jag är så nöjd med min kamera, den känns som ett givet inslag i mitt liv.
Detta är framtiden!
Om ni inte har förstått det än ...
Hälsningar,
en ung kvinna som förstått
Kommentarer