I min retroframtid?

Finns inga ettor, singelboenden, ensamboenden för det suger verkligen. Givetvis ska man få ett eller ett par rum för sig själv, exempelvis sovrum och ett slags arbetsrum, i fall att man som jag är författare. Men köket? Sällskapsrummen? Ska delas, liksom matlagningen, ekonomin och hälsan. Så att man alltid har någon att prata med, om man skulle vilja, eller någon att prata med när man bara vill gömma sig så att man tvingas, och alltid någon som kan ta hand om en om man blir sjuk eller ledsen, eller någon att ta hand om, så att man känner gemenskap, ansvar, sympati.
Att bo ensam är oekonomiskt, ohälsosamt och miljöovänligt. Se bara på alla singlar i stan, som söker någon, eller alla äldre som är precis för unga för att få en plats på äldreboende, eller helt enkelt inte får plats för att där är fullt. Se bara på alla ensamstående föräldrar som saknar socialt nät, hur de får kämpa, ensamma, med sina barn.
Så kommer det att bli i min retroframtid: vi kommer att bo tillsammans, på gott och ont.