Att omarbeta ett manus för tredje gången (och veta att det är minst en gång kvar)



Om ni skriver klart ett manus, skickar in det till förlagen, får stort intresse men inte riktigt ett ja till svar och börjar skriva om? Och om ni tvivlar på om ni nånsin kommer bli författare? För att ni tänker att författare minsann aldrig skriver om såhär, alltså, totalt?
Tvivla inte, kära vänner. Författare skriver om totalt. De skriver om hela språk och kanske ändrar tempus och kanske stryker en eller flera karaktärer. Omskrivet är skrivandets helvetiska baksida. Vissa manus bara kräver det av dig. Vissa historier vill bli berättade och berättade en gång till och berättade en tredje gång för att de är så stora och komplexa - för att de inte riktigt sitter förrän fjärde gången gillt.
Jag är hemskt ledsen över att behöva säga det här till er. Samtidigt som det är en oerhört värdefull erfarenhet jag gjort mig:
  1. författare skriver om totalt. Från första till sista meningen. Innan de ens landat ett avtal. Är ni inte utgivna än har ni det här att se fram emot, eller att återuppleva igen och igen och igen. Det hör till
  2. olika manus kräver olika mycket ansträngning av dig 
  3. det handlar inte om dig som författare, att du tappat stinget, att du blivit sämre, tvärtom; storyn du vill berätta är större! Du antar större utmaningar! För att du blivit BÄTTRE. Se skillnaden mellan en tunn, eteriskt luftig och lättsam ungdomsbok och SF-klossen med en helt ny värld och massor av intriger, and you'll get it
Jag påbörjade Vita Tigern för lite mer än ett år sen. Jag skrev första råmanus i första person, preteritum, med ett du-tilltal. Jag illustrerade. Just som 2015 började skickade jag in manuset plus några illosar till ett gäng förlag. Det blev intresse från flera håll men också tvek. Manuset var inte klart. In fact behövde det en rejäl omarbetning.
Jaha, tänkte jag, och omarbetade. Jag skrev om totalt. Jag ändrade till tredje person (oerhört pilligt), där jag rockar mest, behöll preteritum, undrade kring det här med att illustrera en bok för tonåringar men fortsatte ändå lite smått vid sidan av skrivet. Så skickade jag in version två av manuset i april 2015, en aning stukad men ändå morsk.


Strax innan semestern började det röra sig på två förlag. Det ena hade jag ett telefonmöte med, det andra träffade jag i Göteborg. Det ena tyckte att manuset var fantastiskt men fortfarande i stort behov av renovering, det andra ville tuta och köra. Jag tänkte väldigt mycket och intensivt. Jag kände efter ordentligt. Och jag tjuvkikade lite i manuset. Visst fanns en del att göra. Och vad var rätt?
Bara nån dag senare hade jag ett möte med min agent, som var förbi Göteborg. Vi pratade igenom det hela och det kändes så skönt! Med nån som är insatt i bokbranschen men tänker på mitt bästa. Hon skulle läsa igenom manuset och säga vad hon tyckte - om hon höll med förlag 1 eller förlag 2. 


Agenten höll med förlag 1. Jag höll också med förlag 1. Överlag ger de en starkare känsla av kvalitet och kunnande än förlag 2, så jag valde dem. Ni ska snart få veta vilket förlag jag menar. 

Direkt efter semestrarna hade jag och förlaget ett snack. Jag fick ett par mail med ändringsförslag och åsikter kring storyns kärna, språket, tänkt målgrupp - nån gång under de här diskussionerna föll illustrationerna bort. De stör mer än de tillför läsningen, faktiskt. Men jag har dem sparade för ett eventuellt sidoprojekt. Om böckerna tar hus i helvete. Man måste ju tänka stort. Och jag skriver om för tredje gången.
Det är presens istället för preteritum, fortfarande tredje person, inga illustrationer, minus tre karaktärer. Förra veckan skickade jag in de första två kapitlen för att slippa skriva hela boken med ett språk eller en vinkel som inte håller. Förlaget gillade. Sen hade det ändå åsikter som kom i form av redaktörskommentarer vid sidan av min text - faktiska ändringsförslag. Mitt i processen såhär var det jobbigt att ta. Jag är van vid att helt ostört kunna skriva mot ett mål jag fantiserat fram. Och när åsikterna kom klipptes liksom trådarna av och vissa grejer fungerade inte längre. Så jag fick tänka om igen, och igen, och igen. 
Igår hittade jag helt plötsligt känslan. En helgs ledigt och massor med saker att göra var vad som behövdes. Alltså distans. Jag la en hel del tillrätta igår och idag fick jag också lite skrivet - resten av veckan ser lovande ut. Dessutom har fasadarbetarna just monterat ner sina ställningar. And that's a fecking miracle. I can see the sky! Men det blir nog ett par turer till nåt av biblioteken i Göteborg. Det är rätt skönt att jobba utanför hemmet. 

Jag är på sidan 68 av 250 cirka. Håller jag den här takten kan ett nytt råmanus vara klart om ett par månader. Alltså snittar jag 30 sidor per arbetsvecka om 5 dagar. Heja mig!
Rent praktiskt ser en omarbetning ut såhär för mig (jag skriver i Word):
  1. jag sparar en originalversion av manuset i en egen mapp märkt Original
  2. jag öppnar ett nytt dokument, kallar det Ändringar som ska göras och punktar upp alla ändringsförslag från förlaget, agenten och mig själv
  3. jag öppnar ett nytt dokument, kallar det Urklipp och använder det till att klippa ut vissa stycken som jag kanske vill omarbeta, omplacera eller slänga
  4. jag tar en annan version av manuset, sätter markören högst upp i första kapitlet, flyttar ner texten och börjar om, med den gamla texten som "synops"
  5. jag tar sökfunktionen till att stryka vissa saker, som karaktärer eller opassande ord
  6. jag är väldigt tuff mot mig själv; jag läser kritiskt, stryker det som inte fungerar, vågar saker, hejdar mig ibland - det gäller att hitta balansen
Har ni frågor är det bara att ställa dem i kommentarsfältet! Jag svarar hemskt gärna.
Fler Att-inlägg har ni här, bland annat Att skriva synopsis och Att redigera ett manus.

Kommentarer

Kristin sa…
Spännande att läsa! Jag döper också dokument till Urklipp när jag skriver :)
Christin sa…
Kul att du tycker! :) och visst är Urklipp ett användbart dokument? Det brukar sluta med att jag typ slänger det mesta som hamnar där i, men man vet aldrig.
Agneta sa…
Tack för att du delar med dig, jag tycker att det är jätteroligt att läsa sånt här om hur en bok egentligen blir till! Med vänlig hälsning från en till som jobbar med Urklipp-dokumentet. :)
Christin sa…
Vad roligt att du gillar! Jag gillar att dela med mig :) tänkte fortsätta berätta hela vägen till eventuella recensioner, hur det går till med typ ALLT, så håll utkik!
Och visst är Utklipps-dokument golden?! :)
Michaela sa…
Jätteintressant att läsa om din resa. Blir alltid peppad att jobba vidare när jag fattar att jag inte är den enda som kämpar med omskrivningar. Själv använder jag Scrivener (så himla nöjd!) och där finns en massa fantastiska funktioner för kommentarer, urklipp etc, men låter smart med ett skilt urklippsdokument.
Christin sa…
Michaela - jag har försökt med Scrivener, men jag är nog bara bekväm ... för jag fattar inte :P så jag håller mig till det jag fattar och kan; Word. Annars verkar Scrivener coolt på många sätt! Här får man liksom skapa samma funktioner själv, som "anslagstavla" och "Urklippsdoc".

Jag gillar också att läsa om andras skrivande. Liksom om hantverket. En som skriver himla bra om processer och sätt att tänka är Austin Kleon - check him!
Skriviver sa…
Å vad spännande det är att höra om vad som händer! Det är så skönt att få läsa om någon som lägger tid och energi på att skriva om för att det behövs och för att det ska bli bättre, istället för att slarva/skynda och hoppas på det bästa. Jag är själv den typen som vill att det VERKLIGEN ska bli bra, och varje gång jag hittar något nytt som jag plötsligt inser behöver arbetas om kan det kännas så himla trögt (jag har ju jobbat med mitt manus i väldigt många år). Men ska det bli bra får man hålla på. Så jag är säker på att du valde helt rätt förlag - och är förstås väldigt nyfiken på vilket det är!

Har förresten också försökt med Scrivener, men inte orkat, har liksom inte tid att lägga flera veckor på att försöka förstå ett program som gör det mer besvärligt att skriva i ett ganska långt inledningsskede. Då fortsätter jag hellre med Word som jag är otroligt nöjd med - och som faktiskt också har väldigt bra hjälpfunktioner om man känner till dem (som exempelvis bokmärken och kommentarer - hur bra som helst!)
Skriviver sa…
Kollade just in Kleon! Vilken människa! Vilket geni! Im in awe. Nu måste jag ta reda på om hans fantastiska små text-collage-bilder finns att köpa någonstans.... Jag får den där känslan i kroppen av att nu när jag har sett dem, så kommer mitt liv inte vara fulländat förrän jag kan få ha åtminstone något av dem på en vägg.

(jag har alltid hållit på väldigt mycket med liknande små projekt, så det tilltalar mig verkligen in i hjärteroten)
Skriviver sa…
Och DESSUTOM:
(alltså, ursäkta den här kommentarbombningen, men jag blev liksom väldigt inspirerad)

Vilka otroligt fina och roliga och inspirerande bilder du tar! Jättekul, och jag inser att foton verkligen kan vara en stor del av en bloggs värde. Ska fundera på om jag kan få in fler på min blogg utan att ge mig själv prestationsångest ;)
Christin sa…
Linda - Word lär ha en massa funktioner jag inte känner till! Minns när jag pluggade Handel & Administration på gymnasiet och vi jiddrade med olika inställningar. Har typ glömt allt nu ... :P så jag går bland annat in i "Stycke"-funktionen och gör manuella indrag. När man säkert bara kan fixa till hela dokumentets grundinställningar, så att det alltid blir indrag efter nytt stycke.

Kleon har gjort två böcker, vad jag vet. Jag har lusläst dem, hundörat dem, understrukit! Men jag vet inte hur det ser ut med hans collage. Kanske kan fråga honom? Han verkar väldigt öppen och hjärtlig. Och läs hans böcker. De är SÅ inspirerande.

Öppna ett instagram-konto om du inte har ett! Sen kan du ha en Snapwidget (googla) på din blogg så som jag har, och då kopierar man bilderna därifrån och klistrar in i inläggen på blogger. Så slipper man hålla på och spara ner bilderna på datorn. Skitbra!
Skriviver sa…
Ska definitivt läsa Kleons böcker! (och fråga om bilderna)

Har förstås ett instagramkonto, även om jag inte använder det på ett socialt sätt, men håller på och kollar Snapwidget - eller i ärlighetens namn, har kollat, gett upp och hämtat sambon, men det borde ju gå att fixa. Tack för tipset!

Såklart borde det gå att fixa det där med indrag i nya stycken. Jag vet ju inte hur man gör,(och det här kanske är ett jättekorkat förslag) men funkar det inte att markera all text och göra så som du gör när du fixar indrag på ett enda nytt stycke? Så gör jag med radavstånd och sånt, i varje nytt dokument. Och jag tror att jag i det förgångna även har ändrat de vanliga indragen - för att jag vill att de ska vara lite längre än vad Word vill - men jag kommer förstås inte ihåg hur jag gjorde.

/Linda
Vad modigt att du valde den långa vägen snarare än att ge ut direkt! Men jag tror att det är helt rätt. Vissa berättelser måste nog få ta lång tid att skriva. Jag tror som du att de allra största berättelserna måste gå en sådan väg, de som liksom är komplexa för att komma ut i sin slutgiltiga form direkt. Jag älskar att läsa väl genomarbetade böcker, och på motsvarande sätt kan jag bli otroligt frustrerad när jag läser böcker där berättelsen har stor potential men inte når hela vägen fram. Jag kan bli jättearg, inte först och främst på författaren utan på redaktören, som jag i sådana lägen tycker inte har gjort sitt jobb. Så, heja heja med omskrivningarna, jag är helt säker på att det är värt det.

En sak som jag blivit lite nyfiken på när jag läste det här och tidigare inlägg är hur du som redan utgiven författare tänkte kring att skicka in till flera förlag. Kände du och Gilla böcker att ni hade några skyldigheter gentemot varandra eller var det lika förutsättningslöst som när du skickade in Kaninhjärta?

/Liv
Christin sa…
Liv - oavsett om du är utgiven författare eller inte finns oftast inga som helst garantier. Därmed inga skyldigheter. Då jag skrev på ett nytt slags manus som möjligen inte passade Gillas utgivning, eller att de var rätt förlag för att marknadsföra böckerna i slutänden, ville jag sondera terrängen och se vad jag kunde få för intresse. Jag är nöjd med resultatet! Och de erfarenheter och kunskaper jag kunde göra mig under tiden.
Däremot bygger man så klart upp en relation med ett förlag om man ger ut fler än en bok. Därför skickade jag in till dem också, bara för se om de var intresserade och hur de i så fall ville och kunde arbeta med och kring böckerna. De är ju främst ett ungdomsboksförlag med realism och relationer som främsta inslag. Mina böcker slirar rakt in under SF för unga. Å andra sidan har de just släppt sina första fantastik-böcker ... ;)
JB sa…
Fler tips om Scrivener för er som funderar på det: http://www.jb.silfversparre.com/tag/scrivener