Terminator & författardrink


Jag måste dela med mig av den här bilden, tagen av min kära vän Denise, som också var den som hade fyra Lisebergs-inträden, åkband och matkuponger att dela med sig av (Kommunal abonnerade hela stället i söndags!). Rutan under här, till vänster? Är jag och min man när vi skjuter Terminators. Jag brukar inte gilla att skjuta saker men i söndags hade jag ett sugande behov av det. Vi sköt robotar, dinosaurier och stora insekter. Vi intog krigsposition. Vad har hänt med mig? Fast det var väldigt roligt. Och jag mådde bra efteråt. 
Däremot fick jag inte samma kick av att åka Balder och Virvelvinden och Flume Ride. Jag brukar känna livet i mig efter sånt här. Istället förvånades jag av våldsamheten och kände mig smått illamående. Visst är det paradoxalt? Har jag blivit gammal? Eller är jag inte med?

Och igår var jag, Fredrik Persson, Jessica Schiefauer, Susanna Björnberg, Pål Eggert och Susanna NissinenSteampunk Bar och drack öl, vin och drinkar, flamsade kring lustiga ord ("muggmuff"), pratade om kommande bokmässa, podinspelning och vad man ska svara förlag som vill att boken ska handla om nåt helt annat än vad man skriver att den handlar om. Det här behöver vi göra oftare. Säger jag bara. 














Det var min helg! Nu sitter jag här och pimplar kaffe och ska egentligen skriva, så ... jag skriver nu. Vad har ni gjort?

Kommentarer

Kristin sa…
Jag förstår illamåendet! Jag gick en gång hos en terapeut för att bota min flygrädsla och han föreslog att jag skulle "exponera mig" genom att besöka Liseberg och åka berg- och dalbana. Jag bara skrattade och svarade att då måste jag ju gå i terapi för att klara av det först! :)
Christin sa…
Haha, ja! Herregud, det är faktiskt ganska extremt det där, att åka bergochdalbanan ... jag har aldrig känt så förut bara. Kanske har jag blivit äldre och mer nojig för att dö? Jag vet inte. Eller så är det en fas.