Drömmen & ensamheten

I natt drömde jag att en bläckfisk skulle tillagas i mitt barndomshem. Det ligger i Vallda. Och bläckfisken var inte död. Den slingrade och slipprade omkring och gled ur spannen ner i diskhon. Så hamnade den på nåt underligt sätt i röret. Armarna kom upp ur de små hålen och vevade runt. Jag har funderat hela dagen på vad det här kan betyda. Jag kom på det precis: bläckfisken är en stark symbol för steampunk. Som ubåtar och En världsomsegling under havet av Jules Verne. Jag tolkar det som att jag är på gång nu. Att banan jag slagit in på med manuset är rätt. Att det inte är långt kvar.
Eller så kan man tolka det som att jag aldrig ätit bläckfisk och att mitt undermedvetna uppmanar mig till att pröva? Nya saker?
Jag håller på det förstnämnda.    


Den här veckan har jag åkt till Stadsbiblioteket i Göteborg tisdag, onsdag och idag. Jag har fått massor gjort. Särskilt har jag dundrat förbi "sida 90" och höjt pulsen i berättelsen. Nu händer grejer, kan jag säga er. Jag har knappt sovit för spänningen och alla cappuccinos, och hoppas jag håller pulsen hela vägen i mål.




Och bibblan har kryllat av folk. Kryllat. Jag har kommit in runt tio om förmiddagarna och precis fått ett studiebord längsmed fönstren (dock inte mitt bord, det är hela tiden upptaget!). Sen har andra inte haft samma tur. De brukar cirkulera runt alla fulla rader och vänta på en lucka att hugga. Stämningen är hög. Ljudnivån också ... ändå har jag känt mig/känner jag mig ensam.

Jag och en instagram-följare vid namn Denise Fernström småpratade om skrivsällskap idag. Vi blev snabbt överens om att "den andra" behövs, "bollplanket", den som ser till att "energin inte försvinner i tomma intet utan studsar tillbaka till dig". Nån som kan passa din dator när du går på toaletten eller köper kaffe. Nån som kan lyssna när du kommer på nåt riktigt bra, tittar upp och utbrister det. Det är ta mig tusan GULD. Jag har redan några som nappat, vi ska försöka passa ihop våra scheman framöver. Men jag funderar ändå seriöst på att sätta ihop en Facebook-grupp och kalla den Skrivsällskap i Göteborg. Så att folk som jag och ni andra som skriver hittar varandra. Man behöver inte vara många. Egentligen vill jag max ha två personer till som mitt sällskap eftersom man större delen av tiden är knäpptyst och fokuserad. Inget kafferep, liksom. Men det kanske vore nåt ändå? Att ha en plats att hitta varandra på? 



Jag grunnar. Eller så finns en sån grupp redan. Då får ni gärna bjuda in mig.

I morgon tänkte jag bokföra och uträtta lite ärenden. Det känns också som att min hjärna behöver vila. Men på måndag kör jag igen! Förmodligen blir det Stadsbiblioteket. Eller nån annanstans med gott kaffe och bra sittplatser. Om nån av er har lust att haka får ni gärna skriva i kommentarerna!

Kommentarer

Michaela sa…
En egen skrivargrupp låter fantastisk, kör på! Tack förresten för boken, den hittade till Helsingfors i går. Ser fram emot att läsa! :)
Christin sa…
Ja, jag ska nog köra på. Bara fnular lite på hur jag ska hitta författare och författare in the making i och kring Göteborg. Får väl köra nåt slags upprop :)
Men så roligt att höra! Då hoppas jag att övriga också fått sina böcker. Fin läsning på dig ;)
Skriviver sa…
Har också fått boken - ska bli super, när jag är klar med mina andra fyra pågående läsprojekt... :)¨

Måste bara säga, som erfaren gammal drömtydare: att bläckfisken förstås symboliserar att du haft väldigt många olika saker att göra och hantera och smälta på sista tiden, och att det helt enkelt varit så mycket och att det fortfarande är det (bläckfisken lever ju), så det börjar sätta sig som en propp i ditt system. Därmed inte sagt att du är på rätt väg med din steampunk och att det kommer bli hur bra som helst. Men i alla fall. Tänk på att vila och drick mycket vatten ;)

Verkligen ledsen att jag inte bor i Göteborg. Jag hade hur gärna som helst varit ditt skrivsällskap typ två dagar i veckan. Men där jag sitter i den knäpptysta salen på Södertörns bibliotek så kan jag i alla fall vara ett symboliskt sällskap. I anden, liksom.

/Linda
Christin sa…
Fyra! Haha ... fast varför skrattar jag? Jag läser väl tre samtidigt. Två är lite halvpausade. Mest läser jag Röta nu, av Siri Pettersen.

Åh! En drömtydare! Du bara kammar poäng i mina ögon! :) och det där stämmer väldigt, väldigt väl. Det är alldeles för mycket saker att hantera, fixa och ta ställning till. Privatliv, karriär, ekonomi och kriser i världen, som de arma flyktingarna på Göteborgs centralstation ... känner att jag rentav krackar lite i kanterna. Dåligt samvete över att ha ett helt okej liv när andra har det svårt - lite lätt panik över att stipendiepengarna jag lever av sakta sinar. Maktlös vissa sekunder under dagen. Envis som tusan de övriga sekunderna.
Jag ska vila. Jag ska ta mig tid till att träna. Och jag ska ha ihjäl den där bläckfisken. Sen ska jag stoppa upp den så att jag aldrig glömmer.
Chriss sa…
Nästa gång jag är i Göteborg, då jäklar får vi sätta oss nånstans och skriva!
Christin sa…
Ja, Christine! Let's!! :D