Det går trögt nu

Och det är så frustrerande!! Bara 40 sidor kvar att skriva om innan jag kan korrläsa, redigera och skicka in till förlaget, och så kommer inte orden. Istället är jag trött, förkyld, stressad. Jag skulle behöva sätta mig en kaffestinn natt och bara plöja igenom slutet. De sista sidorna är så tajt sammalänkade storymässigt (så klart) att man liksom vill ha samma tonläge och känsla rakt igenom. Vi får se, om jag hittar en sån natt. Eller om jag måste ta den.

Det är nåt jag inser ibland, att skrivet och livet är varandras motsatser. När man har tid till den ena har man knappt tid till den andra - nästan omöjligt att göra båda saker samtidigt. Ibland känns det rentav som att skrivet blir bättre om jag tackar nej till saker (livet) och isolerar mig. Som att en inställd fika eller dammråttor i hörnen ger skrivet energi. Definitivt skrivets baksida, en destruktiv kraft. Skrivet är livet baklänges. Skrivet är dit livet tar vägen och blir till ord som nån annan kan läsa och leva lite av.

I alla fall. Jag mailas lite med en intressant person. Vi får se om det leder till en fantastisk förändring, eller ännu en besvikelse.