Det sista

Jag är asnära slutet av Vita Tiger nu (!!!), det är så att det hissnar i bröstet, och bara därför blir skrivet så himla känsligt att prata om. Men jag satt i vart fall på Göteborgs Stadsbibliotek från klockan 10 till 14 idag, och pausade just som tredje växeln ska i. Det är menat att bli ett andlöst, hjärtsmattrande sista kapitel, jag behöver vara utvilad och fräsch i huvudet när jag tar mig an det. Alltså behövs en skrivsession till, eller kanske två, sen lite småpill, sen är jag klar. Och det ska bli så satans skönt (!!!) att äntligen lämna in igen, igen, även om jag inte längtar efter mellantiden och den jobbiga beskedsväntan. Jag har ju hållit på med det här bokprojektet så länge, tecknat illustrationer till, klippt mitt hår kort, bestämt vem som ska vara omslagsmakare, filmat mig själv under arbetets gång, fantiserat, drömt, köpt två par runda "goggles" (fast det är egentligen solglasögon), åkt på steampunk-festival och levt mig in. Precis som när jag var 14 år och skrev den där fantastikserien för hand med min bästa vän. Det har varit en rejäl resa, rolig och enormt krävande, och jag hoppas för min skull att det nu är dags för nästa etapp, nämligen den där förlaget gör entré.



(Tiger-sviten, där Vita Tiger är första av planerat tre böcker, har funnits i mitt huvud sen 2013. Jag började skriva i augusti 2014, lämnade in första manuset i januari 2015, skrev om och lämnade in det igen i april 2015, skrev om ännu en gång från augusti 2015 fram till dags dato. Historiens kärna finns kvar men hur saker och ting berättas har förändrats flera gånger om. Vill man veta mer exakt hur det har gått till kan man kolla in mina Att-inlägg eller alla inlägg under etiketten Vita Tiger.)

Det var i vart fall länge, länge sen jag la ner så mycket tid på ett bokprojekt. Senast var jag mellan 20 och 27 år, då jag skrev om, skrev om, skrev om det som slutligen skulle bli Fågelbarn, min andrabok. Men det är väl så med viktiga historier - de biter sig fast, hårt. Nu försvinner jag in i skrivbubblan igen, så hoppas jag att jag, nästa gång vi hörs, kan säga att grejer är på gång!

Kommentarer

Libertin sa…
Heja heja! Och en hel rad andra glada tillrop (som du får föreställa dig, eftersom det är fredag kväll och hon som skriver den här kommentaren är mycket trött)!

Det är hemskt fascinerande att se hur saker förändras genom processens gång, särskilt i de långa och svåra processerna. Fint att du känner att kärnan finns kvar!
Christin sa…
Tack för trötta hejarop, Libertin! ;) och visst är processen intressant? Jag övar på att sätta ord på den under skrivets gång, då jag tycker t ex Austin Kleon gör det så bra, han har inspirerat mig! Läs gärna hans Stjäl som en konstnär och Visa vad du kan. Kanonbra böcker :)
Michaela sa…
Så intressant att läsa om din process. Blev också rätt peppad. Nästa vecka SKA jag skicka in manuset som jag jobbat med i tre (!!) år på en andra förlagsrunda. Få se vad responsen blir den här gången. Lycka till med finliret!
Christin sa…
Men så spännande, Michaela!! Stort lycka till! :)
Och roligt att du blir peppad av min process. Så snart manuset är inne tänker jag försöka mig på en podd om berättelser och kreativitet - får se om jag lyckas, och om den blir bra! :P men det ska i vart fall bli roligt.