Vecka 33

Att vara gravid är inte svårt. Det är inte tungt, inte jobbigt, inte otäckt. I början mådde jag illa men jag kräktes inte. Jag har svårt att gå långa sträckor eftersom bäckenet mjukas upp inför födseln och jag kan få ont och bli trött - ibland, när jag legat på sidan och rör mig, kan det knäppa till i korsryggen. Dessutom kan jag äta vad jag vill, nästan, sova bra om natten, koncentrera mig på att skriva och läsa, och bära halvtunga till fjäderlätta saker - allt det här visste jag skulle hända, rentav mer därtill, så varför klaga? Säkert blir det mer och mer av allt ju större jag blir, men it is what it is, jag är glad ändå. Jag är så orädd jag kan vara. För rädsla låser upp kroppen och gör smärtan värre. Jag är totalt inställd på orädsla, på att det löser sig, på att jag inte kan göra nåt åt födselögonblicket nu så varför ens försöka, och tycker istället det ska bli sjuhelvetes spännande. Jag fyller mig med kämpaglöd och tillit till min egen kropp, går på vattenträning, gravidyoga och sitter goda stunder i solen. Till syvende och sist handlar det mer om själ än kropp, hur kämpig jag klarar av att vara inuti, hur stark, envis och fokuserad. Det här är ett eldprov av rang.

Idag ska vi på BB-besök. Det blir guidad tur, så att man vet vart man ska ta vägen när det väl blir skarpt läge, och lite bänkdiskmaskins-inköp, och lite käk på stan. Normala saker blandas med helt nya saker - det bästa för mig att hantera utmaningar är faktiskt distraktion.

Och för att kompensera för hela detta inlägg om graviditet kommer här tre snabba bilder i följd: 

Lika vanliga på människor som mobiler är idag - annars ser man inte vart man far i framtiden.

Halvvägs mellan Göteborg och Hallandsåsen - gå in på The Dark Power för fler fantastiska bilder!

Flitens lampa lyser även om sisådär 300 år, driven av avancerade solceller och vätgas.