Förvirring och tunggung

Vi är bra lustiga som småbarnsföräldrar. Varken maken eller jag noterade att det är nästa helg som husvisningen är, stoppade in Rut och oss själva i bilen och for ut i mjukt gul vårsol och vinterblek natur. Bara för att tveka utanför själva huset (det var ju så få bilar där!). Jag dubbelkollade, insåg vårt misstag och sen sladdade vi illa kvickt därifrån. Så blev det sockerkaka hos mina föräldrar, istället.
Häpp!

Lördagen gungades det för första gången i Ruts liv. En fin upplevelse. Efteråt stektes det pannkakor och ännu mer efteråt åkte vännen Denise och jag till Posthotellet, där vi mötte upp med Charlotte för middag. Jag har inte varit ute på länge. LÄNGE. Knappt utanför dörren i vissa fall. Såhär ser veckorna ut på ett ungefär:

• måndag: klassisk hemmadag. Vi klipper naglar, badar kanske, tar en promenad.
• tisdag: öppna förskolan. Fast sist fick Rut maginfluensa så nu är vi avvaktande.
• onsdag: pappa jobbar hemifrån! Vi myser alla tre.
• torsdag: antingen hemmadag eller öppna förskola.
• fredag: babysim! HELA dagen kretsar verkligen kring denna lilla halvtimma: man måste förbereda, och efteråt måste man plocka och skölja upp och hänga på tork.
• lördag & söndag: hälsa på/få besök av familj, vänner, släkt, gå på husvisning/tomtvisning, prova nya saker tillsammans

Alltså var lördagskvällen en social prövning. Jag tror jag klarade det bra. Men som jag sa till vännerna: jag kände ett pirr när jag närmade mig spårvagnshållplatsen, som att jag blev lite nervös inför att träffa dem. Tänk då inför släppfesten av Vita Tigern? Hujeda mig.