Nu svarar jag!
Jag hade frågestund för ungefär en vecka sen och här kommer svaren!
Fråga: Jag undrar om du någon gång innan du blev utgiven tog hjälp av en lektör och om du i så fall kan rekommendera någon?
Oj ... jag måste tänka (jag har hållit på med det här i 10 år nu! Eller längre!). Svaret blir nog nej. Inte vad jag kan minnas. Det kostar ju en del. Jag gick skrivkurser - där är "lektörstjänsten" inkluderad. Man läser vanligtvis varandras texter, lär sig att ge och att samtidigt ta emot konstruktiv kritik. En av de största aha-upplevelserna jag nånsin fått. Den sved, kan jag säga. Jag skrev om en rödhårig tjej (doh!) som var synsk (en tidig version av Hanna), men jag var på tok för närvarande i mina egna texter. Jag behövde ta ett steg tillbaka och låta texterna få vara sina egna, utan mig. Kanske låter flummigt. Men vi författare är bara medier, en kanal för texterna att passera genom. Så ser jag på det.
Fråga: Jag undrar lite om hur det kändes att byta spår helt och hållet med ny genre på den nya boken, speciellt som du inte visste hur det skulle bli med förlag osv! (För som jag uppfattat det brukar många etablerade författare skriva kontrakt utifrån ett synopsis eller några kapitel, sådär "in progress" när de är etablerade och håller sig till samma förlag och genre, ungefär?)
Det kändes så jäkla bra. Jag behövde göra nåt nytt! Och jag behövde dessutom fantastiken ... jag skrev fantastik när jag var tonåring, det var så skrivandet började för mig. Jag ville åt den sortens skrivande igen, sorten man kliver in i mer, lever ut mer. Det har varit, och fortsätter att vara, en underbar genre att skriva i!
Jag var ganska kaxig i början av Vita Tigern, tänkte att jag så klart skulle få den utgiven (kanske på ett alternativt förlag med redan öppna fantastik-kanaler?), men den kaxigheten gav med sig när jag insåg att det ändå skulle bli svårt. Jag vet inte hur det är för andra etablerade författare, men för mig har det alltid varit så att jag först måste skriva boken, sen få den antagen. Kanske om man säljer mycket, att man då kan bli antagen på några fesna sidor synopsis. Jag tror dock det är mindre vanligt.
Fråga: Jag undrar hur du gör med språket i dina ungdomsböcker, dvs anpassar du efter en ung läsare, hur tänker du kring dialogen etc...?
Jag är en väldigt dålig författare när det gäller att anpassa mig. Så nej, jag anpassar mig inte. Jag skriver så som jag vill skriva, så som jag tycker att det låter när jag skriver dialoger och så som jag tycker att karaktären berättar när jag skriver löpande text.
Fråga: Jag undrar om du någon gång innan du blev utgiven tog hjälp av en lektör och om du i så fall kan rekommendera någon?
Oj ... jag måste tänka (jag har hållit på med det här i 10 år nu! Eller längre!). Svaret blir nog nej. Inte vad jag kan minnas. Det kostar ju en del. Jag gick skrivkurser - där är "lektörstjänsten" inkluderad. Man läser vanligtvis varandras texter, lär sig att ge och att samtidigt ta emot konstruktiv kritik. En av de största aha-upplevelserna jag nånsin fått. Den sved, kan jag säga. Jag skrev om en rödhårig tjej (doh!) som var synsk (en tidig version av Hanna), men jag var på tok för närvarande i mina egna texter. Jag behövde ta ett steg tillbaka och låta texterna få vara sina egna, utan mig. Kanske låter flummigt. Men vi författare är bara medier, en kanal för texterna att passera genom. Så ser jag på det.
Fråga: Jag undrar lite om hur det kändes att byta spår helt och hållet med ny genre på den nya boken, speciellt som du inte visste hur det skulle bli med förlag osv! (För som jag uppfattat det brukar många etablerade författare skriva kontrakt utifrån ett synopsis eller några kapitel, sådär "in progress" när de är etablerade och håller sig till samma förlag och genre, ungefär?)
Det kändes så jäkla bra. Jag behövde göra nåt nytt! Och jag behövde dessutom fantastiken ... jag skrev fantastik när jag var tonåring, det var så skrivandet började för mig. Jag ville åt den sortens skrivande igen, sorten man kliver in i mer, lever ut mer. Det har varit, och fortsätter att vara, en underbar genre att skriva i!
Jag var ganska kaxig i början av Vita Tigern, tänkte att jag så klart skulle få den utgiven (kanske på ett alternativt förlag med redan öppna fantastik-kanaler?), men den kaxigheten gav med sig när jag insåg att det ändå skulle bli svårt. Jag vet inte hur det är för andra etablerade författare, men för mig har det alltid varit så att jag först måste skriva boken, sen få den antagen. Kanske om man säljer mycket, att man då kan bli antagen på några fesna sidor synopsis. Jag tror dock det är mindre vanligt.
Fråga: Jag undrar hur du gör med språket i dina ungdomsböcker, dvs anpassar du efter en ung läsare, hur tänker du kring dialogen etc...?
Jag är en väldigt dålig författare när det gäller att anpassa mig. Så nej, jag anpassar mig inte. Jag skriver så som jag vill skriva, så som jag tycker att det låter när jag skriver dialoger och så som jag tycker att karaktären berättar när jag skriver löpande text.
Kommentarer