Multicon 2017

För er som följde mig på Instagram i går kommer väl inget direkt som en nyhet, men jista-petter ... vilken oönskat lång resa jag fick! Klev upp kl. 04:20, gjorde mig i ordning, lämnade hemmet med lite drickyoghurt och en banan i magen. Hade som plan att köpa en stadigare frukost på stationen, men där var stängt. Upptäckte dessutom att tåget saknade restaurangdel. Hoppades stå mig på den där extra-bananen jag packat ner.



Strax innan Herrljunga blev vi strömlösa och stående i över en timme på fält med betande kor och fjärran skogar som utsikt. Jag började på allvar snegla mot den korpulenta mannens matsäck. Sen gick hungern över, allt medan man ställde upp tågdörrarna för frisk luft och en surrealistisk känsla smög sig på. Vi evakuerades till ett passerande tåg, som också var försenat, och jag hoppade av i
Enköping där ett par funktionärer från Mulciton hämtade mig med mat. Allt som allt klev jag in på scen en halvtimme efter utsatt tid och mitt i ett samtal. Då hade jag varit på resande fot i 8,5 timmar.



Men bortsett från det här? Gick det hur bra som helst.



Anna Arvidsson, Sara Bergmark Elfgren, Christine Lundgren (moderator) och jag hade ett givande, fundersamt och skrattigt samtal om allt från hur man bygger en fantastik-värld till vad som gör en bok bra (!). I publiken satt en hel drös med fina läsare + Ada Wester, min förläggare från Gilla Böcker/Lilla Piratförlaget! Jag fick kaffe, jag fick snitsig Multicon-penna, jag sålde slut alla tigrar jag hade med mig (!!!).

Tråkigt nog var detta sista Multicon ever. Jag känner mig ärad att ha fått vara en del av detta fina, som förenar unga på ett engagerande, entusiasmerande sätt. Det kändes i varje litet korn i luften att var och en fick vara som den ville vara och det är så ovanligt! Med den stämningen! Den gjorde mig väldigt varm i hjärtat.
Så tack. Och vila i frid, kära konvent.