Augustpriset brister
Kan vi prata om en sak?
Svenska Förläggareföreningen instiftade priset 1989 för att belöna och sätta fokus på de bästa nyutkomna böckerna på svenska varje år. Priset delas ut i tre kategorier: Årets svenska skönlitterära bok, Årets svenska fackbok och Årets svenska barn- och ungdomsbok.
Årets svenska skönlitterära bok innefattar romaner, noveller, deckare och poesi för vuxna. Årets svenska fackbok innefattar biografier, reportageböcker och faktaböcker för vuxna. Årets svenska barn- och ungdomsbok innefattar pekböcker, ungdomsböcker, kapitelböcker, bilderböcker, ung vuxenböcker och faktaböcker för barn och unga.
Jag hoppas detta är en fullgod summering.
Hur som. Har någon någonsin tänkt på att den svenska barn- och ungdomsboken inte existerar? Jag menar, barnböcker är en sak, ungdomsböcker en annan. Att dessa delat kategori sedan nittiotalet är oerhört märkligt. För att inte säga oseriöst. Ingen jury borde tvingas jämföra en illustrerad barnbok för ettåringar med en ungdomsthriller för sjuttonåringar i syfte att bedöma vilken av dem som är bäst, när böckerna befinner sig så långt ifrån varandra. Vad gäller allt. Författarna som vunnit i den här kategorin hittills har absolut förtjänat det. Tillsammans med de som nominerats, och de som aldrig ens kommit så långt. Eftersom platserna varit få, och förutsättningarna dåliga. Augustpriset brister, här. Det vill "belöna och sätta fokus på de bästa nyutkomna böckerna på svenska varje år", men premierar viss litteratur och försvårar för annan.
Enligt min mening är detta del av ett större problem. Barn- och ungdomsböcker behandlas som "sämre litteratur" rent generellt. De klumpas ihop på ett sätt som man aldrig skulle göra med den vuxna litteraturen, får mindre utrymme bland gammelmedias recensioner, och författarna till desamma syns inte lika ofta som vuxenboksförfattarna i exempelvis Babel, morgonsofforna. Trots att tidningsläsarna/tittarna förmodligen är föräldrar, eller ungdomar, eller vuxna som läser crossover. Den allmänna uppfattningen kommer sig mycket av tidningarnas och tv-programmens vinklingar, prisernas och utmärkelsernas kategoriseringar. Med detta följer ett ansvar. Uttryck som "en medelgod ungdomsroman" som "innehåller lite för mycket av, tja ... alltihop" borde inte få passera en kunnig redaktör hos de stora tidningarna. Babel och morgonsofforna har massor av intressanta barn- och ungdomsboksförfattare att bjuda in, om de hade velat. Augustpriset borde veta bättre än att anse att barnböcker och ungdomsböcker är samma sak.
Oavsett ålder på läsarna, eller antal böcker som släpps varje år, borde litteraturen och dess författare belönas för kvalitet, skicklighet och skapande. Eller, bara för att man skriver för något slags minoritet, vars läsande tydligen sjunker, förtjänar man inte mindre fokus. Snarare tvärtom. Som ett stort, litterärt pris borde Augustpriset gå i bräschen för sådant här, uppmuntra alla författargrupper.
Mitt förslag ser ut såhär: Årets svenska skönlitterära bok, Årets svenska fackbok, Årets svenska ungdomsbok, Årets svenska barnbok. Fackböcker för barn och unga ingår i de unga kategorierna. Böcker från 12 eller 13 år och uppåt klassificeras som ungdomsböcker. Samtliga fyra kategorier prisas på ett identiskt sätt, eftersom ingen bok är mindre viktig, ingen författare är mindre viktig, ingen läsare är mindre viktig än någon annan.
Jag tycker det är dags att reformera Augustpriset, och vet att jag inte är ensam om det. Vore fint att få igång ett prat. De av er som vill, får absolut tipsa tidningarna om mitt inlägg. Om jag gör det blir jag en partisk författare som gnäller - om ni gör det väcker ni debatt. Och då blir det en annan sak.
Svenska Förläggareföreningen instiftade priset 1989 för att belöna och sätta fokus på de bästa nyutkomna böckerna på svenska varje år. Priset delas ut i tre kategorier: Årets svenska skönlitterära bok, Årets svenska fackbok och Årets svenska barn- och ungdomsbok.
Årets svenska skönlitterära bok innefattar romaner, noveller, deckare och poesi för vuxna. Årets svenska fackbok innefattar biografier, reportageböcker och faktaböcker för vuxna. Årets svenska barn- och ungdomsbok innefattar pekböcker, ungdomsböcker, kapitelböcker, bilderböcker, ung vuxenböcker och faktaböcker för barn och unga.
Jag hoppas detta är en fullgod summering.
Hur som. Har någon någonsin tänkt på att den svenska barn- och ungdomsboken inte existerar? Jag menar, barnböcker är en sak, ungdomsböcker en annan. Att dessa delat kategori sedan nittiotalet är oerhört märkligt. För att inte säga oseriöst. Ingen jury borde tvingas jämföra en illustrerad barnbok för ettåringar med en ungdomsthriller för sjuttonåringar i syfte att bedöma vilken av dem som är bäst, när böckerna befinner sig så långt ifrån varandra. Vad gäller allt. Författarna som vunnit i den här kategorin hittills har absolut förtjänat det. Tillsammans med de som nominerats, och de som aldrig ens kommit så långt. Eftersom platserna varit få, och förutsättningarna dåliga. Augustpriset brister, här. Det vill "belöna och sätta fokus på de bästa nyutkomna böckerna på svenska varje år", men premierar viss litteratur och försvårar för annan.
Enligt min mening är detta del av ett större problem. Barn- och ungdomsböcker behandlas som "sämre litteratur" rent generellt. De klumpas ihop på ett sätt som man aldrig skulle göra med den vuxna litteraturen, får mindre utrymme bland gammelmedias recensioner, och författarna till desamma syns inte lika ofta som vuxenboksförfattarna i exempelvis Babel, morgonsofforna. Trots att tidningsläsarna/tittarna förmodligen är föräldrar, eller ungdomar, eller vuxna som läser crossover. Den allmänna uppfattningen kommer sig mycket av tidningarnas och tv-programmens vinklingar, prisernas och utmärkelsernas kategoriseringar. Med detta följer ett ansvar. Uttryck som "en medelgod ungdomsroman" som "innehåller lite för mycket av, tja ... alltihop" borde inte få passera en kunnig redaktör hos de stora tidningarna. Babel och morgonsofforna har massor av intressanta barn- och ungdomsboksförfattare att bjuda in, om de hade velat. Augustpriset borde veta bättre än att anse att barnböcker och ungdomsböcker är samma sak.
Oavsett ålder på läsarna, eller antal böcker som släpps varje år, borde litteraturen och dess författare belönas för kvalitet, skicklighet och skapande. Eller, bara för att man skriver för något slags minoritet, vars läsande tydligen sjunker, förtjänar man inte mindre fokus. Snarare tvärtom. Som ett stort, litterärt pris borde Augustpriset gå i bräschen för sådant här, uppmuntra alla författargrupper.
Mitt förslag ser ut såhär: Årets svenska skönlitterära bok, Årets svenska fackbok, Årets svenska ungdomsbok, Årets svenska barnbok. Fackböcker för barn och unga ingår i de unga kategorierna. Böcker från 12 eller 13 år och uppåt klassificeras som ungdomsböcker. Samtliga fyra kategorier prisas på ett identiskt sätt, eftersom ingen bok är mindre viktig, ingen författare är mindre viktig, ingen läsare är mindre viktig än någon annan.
Jag tycker det är dags att reformera Augustpriset, och vet att jag inte är ensam om det. Vore fint att få igång ett prat. De av er som vill, får absolut tipsa tidningarna om mitt inlägg. Om jag gör det blir jag en partisk författare som gnäller - om ni gör det väcker ni debatt. Och då blir det en annan sak.
Kommentarer
Varje gång någon uttalar sig nedvärderande om ungdomsboken är vi många som höjer våra röster och det är jätteviktigt att vi fortsätter göra det. Det är bara så vi i slutändan kan åstadkomma en förändrad syn hos de inskränkta. Jag delar självklart vidare detta insiktsfulla inlägg!
/Sofia