Ultimata vs. optimala
Uppdatering: jag har från ett par av mina kära läsare fått veta att man visst kan använda ultimata i liknande sammanhang som optimala. Bland annat går att läsa på Svenska Akademins ordlista att ultimat är detsamma som slutgiltig, fulländad, och optimal som bästa möjliga, mest gynnsam. Däremot har jag svårt för att använda ultimata trots denna nya lärdom, det känns inte rätt. Det påminner i mina ögon fortfarande för mycket om något som kommer med ett ultimatum, så jag fortsätter nog mina skrivande dagar utan det här ordet samtidigt som jag får se upp med att slänga mig med ordet optimal. Kanske "Det absoluta beviset på hans kärlek"?
Tack för en intressant och givande diskussion!
___________________________________________________
Jag läser Sara Lövestams debutbok Udda (för andra gången, gillar den!) och hittar ett par (fel?)användningar av ordet ultimata. Genast börjar jag grubbla, för jag har sett det här många gånger i olika sammanhang och minns även dagen då jag fick lära mig när vad passar in. Det var min bästa vän och före detta co-writer (vi skrev när vi var barn, mest för skoj skull) Charlotte Knutsson som påpekade att det var optimalt, inte ultimat, och jag kände mig dum. För jag skulle ju ha koll på orden! Det ska jag fortfarande, för den delen.
Något av det bästa med henne är att hon kan med att vara rak. Hon kan med, trots att vi är vänner och det sticker till ibland, vilket är en fantastisk egenskap.
Nu tar vi det från början.
Det ultimata är något som kommer med ett ultimatum. Med ett krav, en motprestation, och långt ifrån optimalt om jag ska vara petnoga. Optimalt är något som är perfekt, som är sitt yttersta. "Det mest optimala vore ju att lyckas med min författardröm typ NU" och inte "Det mest ultimata vore ju att lyckas med min författardröm typ NU".
Synonymer på ultimata: hotkraven, påtryckningarna
Synonymer på optimala: maximala, enastående
Ni hänger med nu, va?
För att lyckas som författare ställs dock en hel del ultimatum. Förlagen kan ju tänkas vilja ge ut min bok om den är
Det var allt från mig. Tjipp!
Tack för en intressant och givande diskussion!
___________________________________________________
Jag läser Sara Lövestams debutbok Udda (för andra gången, gillar den!) och hittar ett par (fel?)användningar av ordet ultimata. Genast börjar jag grubbla, för jag har sett det här många gånger i olika sammanhang och minns även dagen då jag fick lära mig när vad passar in. Det var min bästa vän och före detta co-writer (vi skrev när vi var barn, mest för skoj skull) Charlotte Knutsson som påpekade att det var optimalt, inte ultimat, och jag kände mig dum. För jag skulle ju ha koll på orden! Det ska jag fortfarande, för den delen.
Något av det bästa med henne är att hon kan med att vara rak. Hon kan med, trots att vi är vänner och det sticker till ibland, vilket är en fantastisk egenskap.
Nu tar vi det från början.
Det ultimata är något som kommer med ett ultimatum. Med ett krav, en motprestation, och långt ifrån optimalt om jag ska vara petnoga. Optimalt är något som är perfekt, som är sitt yttersta. "Det mest optimala vore ju att lyckas med min författardröm typ NU" och inte "Det mest ultimata vore ju att lyckas med min författardröm typ NU".
Synonymer på ultimata: hotkraven, påtryckningarna
Synonymer på optimala: maximala, enastående
Ni hänger med nu, va?
För att lyckas som författare ställs dock en hel del ultimatum. Förlagen kan ju tänkas vilja ge ut min bok om den är
- ultimatum: bra
- ultimatum: passar in i deras planerade utgivning
- ultimatum: kan tänkas sälja
- ultimatum: och jag inte är en knasboll som inte går att samarbeta med
- ultimatum: i många fall också en författare under uppvaknande, inte bara en one-hit-wonder
Det var allt från mig. Tjipp!
Kommentarer
Jag har så många gånger undrat varifrån det här språkbruket kommer.
Intressant inlägg!
Ordet ultimat betyder ’slutgiltig’ i meningen ’bäst, omöjlig att förbättra’. Man säger exempelvis: ”Han har skrivit den ultimata sommarsången”.
Ordet har kommit in i svenskan ganska nyligen, förmodligen efter eng. ultimate. Även ultimativ brukar ibland användas i den här betydelsen. Men det är klokt att låta ultimativ ha sin ursprungsbetydelse ’oeftergivlig’ (alltså vara ett adjektiv till ultimatum) .
Kanske det alltså inte är en felanvändning trots allt som jag trott alla år?
Ultimatum däremot är ju något annat.
@Annika: det verkar vara så att ordet ultimata tvingats till sin uppdaterade betydelse tack vare just den felanvändning jag skriver om i inlägget. När alltför många använder ett ord till att uttrycka någonting (samma sak med vissa slanguttryck) verkar det hamna i våra ordlexikon.
Så vi får väl säga såhär; från början var någonting ultimat i själva verket ett ultimatum. Nu står det närmast i paritet med optimalt.
När jag exempelvis använder mitt synonymlexikon i datorn är ultimata detsamma som ultimatum.
Jag använder mig hellre av optimala/optimalt, då jag tycker att ultimata låter för mycket som ett ultimatum.
Synonymer på ultimata: hotkraven, påtryckningarna
Synonymer på optimala: maximala, enastående"
Va? Hur använder du ordet synonym nu?
Jag har läst ditt inlägg flera gånger, och förstår fortfarande inte hur du menar. Menar du att ordet ultimat som ett adjektiv inte finns, utan det istället är substantiv som de synonymer du räknar upp (hotkrav)? Du ger inget exempel på hur ordet "ultimata" skulle användas på ett korrekt sätt i din värld? Ultimativ och ultimatum - som du nämner i inlägget + kommentarer, är ju på intet vis samma ord som "ultimat".
Jag blir helt förvirrad av hela den här diskussionen. Ett tips är att använda sig av den knastertorra gramatikterminologin i frågor som denna, för att vara mer tydlig med vad man egentligen vill säga.
Läs gärna: http://www.sprakvardssamfundet.se/det-ultimata-ordet/
, kära nörd.