Hur lägga upp sitt skrivande
Jag skulle gärna vilja veta mer om din bok och hur du lägger upp skrivandet, om du vill dela någongång.Detta är ännu en läsarfråga/uppmaning som jag tänkte ta ett inlägg till att svara på, jag tycker det är jätteroligt att ni vill veta mer! Då känns mitt bloggande desto nödvändigare! :)
Vad jag upptäckt genom åren (nu låter jag sådär gammal igen...) är att skrivandet är väldigt individuellt, och att det knappt finns några rätt och fel när det kommer till strukturen, det vill säga hur du som skribent lägger upp ditt projekt. Givetvis får det gärna ha en början, en mitt och ett slut, men användning av synopsis, research före eller under eller efter, visionboards eller inga visionboards, inspirationsmusik eller ingen inspirationsmusik, tysta små skrivkamrar eller stimmiga kaféer, allt är rätt så länge det fungerar och hur man ska lägga upp sitt skrivande blir därför en smaksak, mer än att rätta sig efter en mall.
Jag har titt som tätt haft svårt för att knyta ihop säcken, så att säga, om jag inte från början bestämt mig för hur det ska sluta. Det var vad som gjorde Kaninhjärtat så mycket bättre, jag visste slutet, alltså är jag en sådan skribent som behöver veta slutet i början för att få bästa tyngd och fokus genom hela manuset. Sedan vet jag att det finns de som menar att man inte bör jobba så, att man bör låta skrivandet få ta vägen dit det vill, men det är ju rätt enligt dem, inte enligt mig.
Samma sak gäller synopsis, jag använder mig av ett mycket utförligt sådant då jag ser fördelarna i att kunna överskåda, ändra om, stryka, rätta till, utveckla och så vidare på synopsbasis, än att behöva göra det när man skrivit ett helt manus och har massor av text att rådda med. Det är väldigt skönt att få en idé, fantisera om den i några dagar och sedan skriva ner den i korta, kapitelliknande stycken, än att påbörja en roman direkt och behöva vänta med att skriva de där fina scenerna man redan vet om men som ska hamna i mitten eller i slutet. Däremot, med detta sagt, blir det alltid så att jag när jag skrivit ungefär halva manuset ändrar om i synopsis då jag märker vart det barkar, alltså är varje synopsis i början alltid en skiss, inte ett måste, utan ett levande dokument. Slutet behåller jag, men vägen dit ändrar jag, då följer jag min magkänsla.
Därutöver använder jag mig av temamusik, alltså låtar som ger fin ton åt manuset (Kent gav massor av toner åt Kaninhjärta...), och sedan bär jag med mig musiken i min Ipod och lyssnar på den till och från jobbet, kanonfin tid att ägna åt sitt skrivande, det skapar dessutom längtan och lust att inte kunna skriva direkt, utan istället kludda ner tankar och känslor på lappar som hamnar i botten på handväskan, eller i mobilen i form av sms sparade i Utkast.
Vilket för mig in på ännu ett tips; anteckningsböcker. Ha en liten i väskan och en större, finare, hemma, kanske vid din säng, där du kluddar innan du ska somnar, eller när du vaknar och har drömt någonting passande...
Jag använder mig också av visionboards. Det är någonting nytt för mig! Men väldigt, väldigt bra. Jag har visat det förut men här kommer det igen:
Visionboard till Fågelleken, ett manus jag skriver nu med Kaninhjärta i färskt minne, tänkt som uppföljaren. |
Sammanfattningsvis:
- om det känns bra för dig och inte påverkar ditt manus negativt, bestäm dig för slutet redan i början. Vill du hellre låta magkänslan styra, låt den göra det, du vet bäst vad som fungerar.
- använd synopsis, det behöver inte vara kronologiskt eller utförligt, men skriv ner scenerna som kommer till dig, klipp och klistra, pröva dig fram, men använd synopsis, jag kan inte komma på en bra anledning till att inte.
- temamusik är finemang, ungefär som tonsättningen till en film, det ger stora känslor och tankar och mycket energi!
- skrivböcker! Särskilt fina sådana, som Moleskine, för känslans skull...
- visionboards har gett mitt skrivande mer tyngd, det att faktiskt få se hur karaktärerna ser, eller såg, ut, och även vad de omger sig med, deras miljöer.
- gör din research, även om det känns motigt (jag tycker det, exempelvis att behöva ringa upp och störa en onkolog med en massa frågor om cancersjukdomar), åk till platserna, ta kort (sådant jag själv verkligen skulle behöva göra), det ger mer kött till din historia.
Såhär ser det ut där jag sitter, och jag behöver ha det absolut knäpptyst om jag ska kunna sjunka ner i min egen värld:
Kommentarer