Mina förvärvade kunskaper: att redigera ett manus
Jag har läst i princip alla dina inlägg du skrivit med olika skrivar tips och de har verkligen hjälpt mig.
Men jag saknar ett inlägg...
Jag har precis skrivit färdigt mitt första manus och ska nu börja redigera. Men jag kommer liksom inte igång. Jag tycker det näst intill är lite läskigt. Det är ett så stort jobb och jag är rädd för att göra fel.
Så det jag undrar är om du skulle kunna skriva ett inlägg med några redigerings tips. Vad man ska tänka på, hur man får distans o.s.v.
Det skulle verkligen uppskattas!
Jag hoppas du får en fortsatt trevlig helg,
Sara
Efter uppmaning av ännu en läsare tänkte jag här sammanfatta mina kunskaper av manusredigering, vad jag lärt mig och hur jag tänker och hur jag gör, och så vidare.
Här kommer det i punkter:
Jag vet inte var jag hörde det först, men en mycket viktig grundtanke i allt skapande är att du är du och ditt verk är ditt verk. Det är svårt, och trots att jag kommit en god bit på vägen mot klarhet kämpar jag fortfarande med denna mentala inställning. Så klart att en bit av dig finns i det du skapar, hur skulle det annars se ut? En bit av din själ, om du så vill, men det du skapar, det du gör, är det du gör, inte vem du är. En människa är långt mycket mer än ett verk, låt säga en bok, hon har så många historier, tankar, känslor och personlighetsdrag att hon inte kan rymmas i ett enda verk. Alltså, när manuset är skrivet, klipp navelsträngen, se var du tar slut och manuset börjar, se ditt manus. Vad har du egentligen skrivit för något? Och om detta är svårt att svara på, låt manuset vila i upp emot en månad (detta brukar jag ha oerhört svårt med, jag pillar gärna direkt...). Sedan, när du ser alla undermeningar du förmodligen missade medan du skrev, gör vad som är bäst för ditt manus, inte vad som är bäst för dig. Offra dig, som en förälder, för att ditt manus ska bli så bra som det kan bli, vilket kan innebära att ta bort ett helt kapitel, flytta om kapitel, förändra en karaktär, stryka, skriva till. Gör vad som krävs för ditt manus skull, det är det enda du ska ta hänsyn till, och inte till dig.
Lär du dig att tänka och känna såhär inför ditt verk blir kritik lättare att ta, den blir inte personlig och du slipper de otäcka sticken, och då kan du även sålla i den och se vad som faktiskt skulle göra ditt verk bättre, och vad som, faktiskt, är rent skitsnack.
I övrigt är jag en ganska otålig och drivig person som gör allt jag tar mig för NU, NU, NU! Vilket kan vara en av anledningarna till att jag nått hela vägen fram. Du behöver ha något slags driv eller eld inom dig, någonting som gör att du tar refuseringar alltmer med jämnmod och kämpar vidare, annars blir du inte långlivad i den här branschen. Segt virke, envetenhet och villighet att göra vad som krävs, trots att det svider, är bara något av allt man behöver ha. Men det går. Se bara på mig. Jag har knappt läst några klassiker, jag är "lågutbildad" och jobbar i butik, jag läser nästan aldrig tidningen och väljer böckerna jag tar till hjärtat med stor omsorg (jag är långt ifrån en bokhora...), det jag har är ett rikt inre liv och stor fantasi och järnvilja, och jag tänker, det är inte bara advokater och journalister och boksluktare som kan berätta historier.
2.
Rent praktiskt brukar jag vara oerhört, oerhört dålig på att vänta mellan sista punkten och redigeringsarbetet. Du borde låta manuset vila för att kunna se det med piggare ögon, kanske läsa en annan och överensstämmande bok emellan, en bok du inspireras av, och sedan ta dig an det. Handen på hjärtat läste jag första kapitlet av Fågelleken redan idag, och jag avslutade det i förrgår, så... Det jag brukar göra är, alltså, att inte ha tålamod nog att vänta, jag brukar ta tag i redigeringsarbetet ganska så omgående, och det gör jag genom att placera min Moleskine och en penna bredvid datorn, påbörja en punktlista där jag skriver upp sådant jag redan vet att jag vill hålla utkik efter eller fixa till, eller så lämnas den blank, bara med en överskrift, kanske Inför redigeringsarbete av Fågelleken. Därefter läser jag igenom hela manuset på datorn för att rätta till de mest uppenbara felen, eller saker jag vill ändra, gör anteckningar i min Moleskine under tiden, kör sök-funktionen (jag använder word) om jag exempelvis vill ändra namn på en karaktär, och så vidare. Jag brukar ha en liten lapp vid sidan av där jag skriver upp sidnumret på var jag slutar läsa för dagen, så jag vet var jag ska börja nästa läsning.
När första genomläsningen är gjord, först då printar jag ut manuset, greppar min neongula överstrykningspenna och bläckpenna och läser igenom det ordentligt. Som novis brukade jag ha väldigt mycket överseende med den där sugande känslan av att det inte håller, att det inte är bra, jag tänkte äsch, så ska det ju vara eller jag orkar inte eller men det där är ju bra... eller?, då jag insåg vilket hästejobb det skulle bli att göra om, rätta till, leta fakta, men, DENNA KÄNSLA SKA DU VARA EXTRA UPPMÄRKSAM PÅ. Inget latande här, inte, menar du allvar med ditt skrivande ska du göra det hästejobb som krävs och reagera direkt när känslan av tvek kommer, du ska göra vad som är rätt för ditt manus skull, hur mycket det än svider, och när du läser ditt manus utprintat, låtsas att någon annan har skrivit det. Låtsas att du läser en skrivkollegas råmanus, var kritisk, och kom med vettiga ändringsförslag. Sedan gör du ändringarna, därmed basta.
Jag skriver med bläck eller stryker med penna direkt i det utprintade manuset, längsmed kanterna, mellan raderna och så vidare. När jag är klar gör jag ändringarna i manuset i datorn, och efter det brukar jag bestämma mig för att manuset är klart från min sida. Det är nämligen så att man kan redigera ihjäl sitt manus, att man förstör essensen av det, men var den gränsen går vet bara du själv. Var tuff mot det i början, men när du redigerat färdigt, sluta. Då är det dags för någon annan att titta på det, gärna någon kunnig, som en lektör eller rentav en redaktör på ett förlag. Känn dig istället stolt över vad du har åstadkommit för har du tagit dig såhär långt är du en kämpare. Jag vet många som känner sig smått bajenödiga bara de tänker på att skriva en uppsats på trettio sidor - trettio sidor fiser jag ur mig på ett par dagar. Sedan är det givetvis knivigare att skriva uppsatts om ett givet ämne, medan jag som skriver fiktivt kan "fantisera fritt", det innefattar ändå en hel del research för min del, och det jag vill peka på är det goda i att vara produktiv.
Jag använder 1,5 radavstånd, överkant och underkant; 4.5, och vänster- och högermarginal; 5. På så sätt skriver jag till det närmaste exakt antal sidor enligt mallen som Gilla Böcker använder till sina böcker, både i antal ord per rad och antal rader per sida.
Men jag saknar ett inlägg...
Jag har precis skrivit färdigt mitt första manus och ska nu börja redigera. Men jag kommer liksom inte igång. Jag tycker det näst intill är lite läskigt. Det är ett så stort jobb och jag är rädd för att göra fel.
Så det jag undrar är om du skulle kunna skriva ett inlägg med några redigerings tips. Vad man ska tänka på, hur man får distans o.s.v.
Det skulle verkligen uppskattas!
Jag hoppas du får en fortsatt trevlig helg,
Sara
Efter uppmaning av ännu en läsare tänkte jag här sammanfatta mina kunskaper av manusredigering, vad jag lärt mig och hur jag tänker och hur jag gör, och så vidare.
Här kommer det i punkter:
- mental och känslomässig inställning
- hur jag rent praktiskt strukturerar upp det
Jag vet inte var jag hörde det först, men en mycket viktig grundtanke i allt skapande är att du är du och ditt verk är ditt verk. Det är svårt, och trots att jag kommit en god bit på vägen mot klarhet kämpar jag fortfarande med denna mentala inställning. Så klart att en bit av dig finns i det du skapar, hur skulle det annars se ut? En bit av din själ, om du så vill, men det du skapar, det du gör, är det du gör, inte vem du är. En människa är långt mycket mer än ett verk, låt säga en bok, hon har så många historier, tankar, känslor och personlighetsdrag att hon inte kan rymmas i ett enda verk. Alltså, när manuset är skrivet, klipp navelsträngen, se var du tar slut och manuset börjar, se ditt manus. Vad har du egentligen skrivit för något? Och om detta är svårt att svara på, låt manuset vila i upp emot en månad (detta brukar jag ha oerhört svårt med, jag pillar gärna direkt...). Sedan, när du ser alla undermeningar du förmodligen missade medan du skrev, gör vad som är bäst för ditt manus, inte vad som är bäst för dig. Offra dig, som en förälder, för att ditt manus ska bli så bra som det kan bli, vilket kan innebära att ta bort ett helt kapitel, flytta om kapitel, förändra en karaktär, stryka, skriva till. Gör vad som krävs för ditt manus skull, det är det enda du ska ta hänsyn till, och inte till dig.
Lär du dig att tänka och känna såhär inför ditt verk blir kritik lättare att ta, den blir inte personlig och du slipper de otäcka sticken, och då kan du även sålla i den och se vad som faktiskt skulle göra ditt verk bättre, och vad som, faktiskt, är rent skitsnack.
I övrigt är jag en ganska otålig och drivig person som gör allt jag tar mig för NU, NU, NU! Vilket kan vara en av anledningarna till att jag nått hela vägen fram. Du behöver ha något slags driv eller eld inom dig, någonting som gör att du tar refuseringar alltmer med jämnmod och kämpar vidare, annars blir du inte långlivad i den här branschen. Segt virke, envetenhet och villighet att göra vad som krävs, trots att det svider, är bara något av allt man behöver ha. Men det går. Se bara på mig. Jag har knappt läst några klassiker, jag är "lågutbildad" och jobbar i butik, jag läser nästan aldrig tidningen och väljer böckerna jag tar till hjärtat med stor omsorg (jag är långt ifrån en bokhora...), det jag har är ett rikt inre liv och stor fantasi och järnvilja, och jag tänker, det är inte bara advokater och journalister och boksluktare som kan berätta historier.
2.
Rent praktiskt brukar jag vara oerhört, oerhört dålig på att vänta mellan sista punkten och redigeringsarbetet. Du borde låta manuset vila för att kunna se det med piggare ögon, kanske läsa en annan och överensstämmande bok emellan, en bok du inspireras av, och sedan ta dig an det. Handen på hjärtat läste jag första kapitlet av Fågelleken redan idag, och jag avslutade det i förrgår, så... Det jag brukar göra är, alltså, att inte ha tålamod nog att vänta, jag brukar ta tag i redigeringsarbetet ganska så omgående, och det gör jag genom att placera min Moleskine och en penna bredvid datorn, påbörja en punktlista där jag skriver upp sådant jag redan vet att jag vill hålla utkik efter eller fixa till, eller så lämnas den blank, bara med en överskrift, kanske Inför redigeringsarbete av Fågelleken. Därefter läser jag igenom hela manuset på datorn för att rätta till de mest uppenbara felen, eller saker jag vill ändra, gör anteckningar i min Moleskine under tiden, kör sök-funktionen (jag använder word) om jag exempelvis vill ändra namn på en karaktär, och så vidare. Jag brukar ha en liten lapp vid sidan av där jag skriver upp sidnumret på var jag slutar läsa för dagen, så jag vet var jag ska börja nästa läsning.
När första genomläsningen är gjord, först då printar jag ut manuset, greppar min neongula överstrykningspenna och bläckpenna och läser igenom det ordentligt. Som novis brukade jag ha väldigt mycket överseende med den där sugande känslan av att det inte håller, att det inte är bra, jag tänkte äsch, så ska det ju vara eller jag orkar inte eller men det där är ju bra... eller?, då jag insåg vilket hästejobb det skulle bli att göra om, rätta till, leta fakta, men, DENNA KÄNSLA SKA DU VARA EXTRA UPPMÄRKSAM PÅ. Inget latande här, inte, menar du allvar med ditt skrivande ska du göra det hästejobb som krävs och reagera direkt när känslan av tvek kommer, du ska göra vad som är rätt för ditt manus skull, hur mycket det än svider, och när du läser ditt manus utprintat, låtsas att någon annan har skrivit det. Låtsas att du läser en skrivkollegas råmanus, var kritisk, och kom med vettiga ändringsförslag. Sedan gör du ändringarna, därmed basta.
Jag skriver med bläck eller stryker med penna direkt i det utprintade manuset, längsmed kanterna, mellan raderna och så vidare. När jag är klar gör jag ändringarna i manuset i datorn, och efter det brukar jag bestämma mig för att manuset är klart från min sida. Det är nämligen så att man kan redigera ihjäl sitt manus, att man förstör essensen av det, men var den gränsen går vet bara du själv. Var tuff mot det i början, men när du redigerat färdigt, sluta. Då är det dags för någon annan att titta på det, gärna någon kunnig, som en lektör eller rentav en redaktör på ett förlag. Känn dig istället stolt över vad du har åstadkommit för har du tagit dig såhär långt är du en kämpare. Jag vet många som känner sig smått bajenödiga bara de tänker på att skriva en uppsats på trettio sidor - trettio sidor fiser jag ur mig på ett par dagar. Sedan är det givetvis knivigare att skriva uppsatts om ett givet ämne, medan jag som skriver fiktivt kan "fantisera fritt", det innefattar ändå en hel del research för min del, och det jag vill peka på är det goda i att vara produktiv.
Jag använder 1,5 radavstånd, överkant och underkant; 4.5, och vänster- och högermarginal; 5. På så sätt skriver jag till det närmaste exakt antal sidor enligt mallen som Gilla Böcker använder till sina böcker, både i antal ord per rad och antal rader per sida.
 |
Jag, iförd Den Högfärdiga Författarminen samt en av mina skrivmunderingar; morgonrock i fleece. |
Kommentarer
Tack för tips...jag spar i min stora pärm bland alla andra tips jag hittar på nätet.
Redigering är rätt kul, för ibland hittar jag nya vägar under tiden jag läser manuset.
Jag lämnar det ifred några dagar då och då, och drömmer då om det, och vad som behövs göras.
Är fullt övertygad om att jag har en hemlig medhjälpare.
Morgonrock? Jo hej du...jag stiger upp sex, käkar frukost och kör ungarna de en milen till skola och dagis, sedan vänder jag hemåt och tar på mina skrivarkläder: Fleeceunderställ, tjocka sockar och handledsvärmare. När pärmar och dator är laddade öppnar jag kylskåpet och tar min igångsättare som blivit en repris varje dag jag skriver; En underbart läcker Magnum som jag slörpar i mig.
Ha det gott