Läsvärde
Jag är ingen god läsare i den bemärkelsen att jag läser vad som helst, när som helst. För exempel plöjer jag snabbt igenom Simona Ahrnstedts härliga böcker, de är händelsedrivna och har massor av erotik och spänning i sig and I love! Men på byrån hemma ligger Korparna av Tomas Bannerhed i sällskap med annan "måsteläsning" orörd, och dessutom tycker jag det är oerhört svårt att läsa medan jag skriver, alltså, när min egen story trängs i hjärnan. Och det är också svårt att flika in läsning i vardagen, och däri tror jag att problemet många gånger ligger.
Det pratas mycket om att läsandet minskar, särskilt hos barn. Vilket i sig inte är konstigare än att barn inte gör som vi säger åt dem att göra, de gör som vi själva gör, och läser vi? Jag ska ärligt erkänna att datorn är en central del i mitt liv, jag slår på den direkt på morgonen och har igång den hela dagen som mitt enda sällskap. Jag jobbar i den, jag har min fritid i den, och så vidare, och många gånger ger den mig ångest. Den tar massor av tid i anspråk, och dessutom, den stressar mig. Jag tror inte jag är ensam om detta, jag tror de flesta använder datorn frekvent. Alltså prioriterar jag bort annat, däribland en god lässtund varje dag, i en god fåtölj, under en läslampa.
Vad är då läsandet? Om vi ställer upp läsandet intill vad jag vill kalla Den Moderna Tekniken blir det ganska solklart för mig att läsande är något så modernt som mindfulness. Jag vill ha papper i mina händer när jag läser, jag vill fästa ögonen på någonting sant fysiskt, alltså tänker jag mig att läsandet av en pappersbok lugnar hjärnan medan Den Moderna Tekniken i form av dator, smartphones och allt annat som bidrar till att du är nåbar stressar hjärnan. Åtminstone min hjärna. När jag bloggar och mailar och läser på datorn, vad det än är för text, har jag mitt "sök-mode" på, jag skummar alltid texter, och medan jag skummar kollar jag om någon uppdaterat sin Facebook eller om förlaget skrivit någonting till mig via mailen. Det blir ingen behaglig läsning på det sätt som jag tror att vi, idag, behöver.
Jag tror att läsandet, det stilla läsandet av böcker, förtjänar att prioriteras, särskilt i en tid då allting går så hiskeligt snabbt att vi sällan har tid över, särskilt inte till viktiga saker. När vi läser formas vårt språk och våra hjärnor. Säkert går också pulsen ner, vad vet jag? Våra ögon mår bättre av att läsa på papper än på skärm, och vi lär oss för varje bok nya saker om livet och oss själva, vi inser. Ju snabbare allting går desto viktigare är det med läsande eller mindfulness, desto viktigare är det att varje kväll läsa för sina barn innan de somnar, och sedan för sin egen skull. Jag ser det som mat för själen. Och jag bryr mig om min själ.
Jag är inte särskilt insatt i hur läroplanen för skolorna ser ut, men det hade varit urmysigt med "lässtunder" på lektionstid, kanske särskilda läsrum med mjuka möbler och läslampor? Kanske att läraren, i samråd med eventuell skolbibliotekarie, sätter ihop ett slags bokklubb och väljer ut böcker som eleverna sedan får välja bland? Det finns hur många barnböcker och ungdomsböcker som är bra, och flera som blivit film, vilket kan vara en lockande morot att efter avslutad och redogjord läsning se filmen, som "roliga timmen" när jag var liten.
När det gäller att få vuxna att läsa mer kanske biblioteken kan ha en "kom igång med ditt läsande"-stapel med ett urval av "lättlästa" böcker, sådana med snabb handling och flödande språk, helst inte Odyssén. Gärna ungdomsböcker, spänningsböcker! Gärna böcker med erotik! Samma sak kan gälla bokhandlar, att de kör med aktiviteter som successivt ökar läsningen. Sedan handlar det givetvis om val. Vi som läsare måste aktivt avsätta tid för någonting som tar tid från det vi brukar göra, som att surfa och berätta om vad vi åt på Facebook, eller läsa vad andra åt, för all del. I början kan det kännas trögt men tids nog blir det en vana, som allting annat, en rutin, en tradition. Som läsande människa, särskilt som läsande förälder, påverkar vi vår omgivning, rentav inspirerar. Någon måste alltid vara första ringen på vattnet, någon måste alltid vara den som väljer först.
Sammanfattningsvis tänker jag mig läsandet som den nya medvetna närvaron, den som formar vårt inre och utvecklar våra själar. Ju mer teknologi som flikar sig in i vår vardag desto viktigare tror jag att böckerna blir. En läshörna borde vara obligatorisk i varje hem, den där fåtöljen, den där läslampan, mysigt.
Det pratas mycket om att läsandet minskar, särskilt hos barn. Vilket i sig inte är konstigare än att barn inte gör som vi säger åt dem att göra, de gör som vi själva gör, och läser vi? Jag ska ärligt erkänna att datorn är en central del i mitt liv, jag slår på den direkt på morgonen och har igång den hela dagen som mitt enda sällskap. Jag jobbar i den, jag har min fritid i den, och så vidare, och många gånger ger den mig ångest. Den tar massor av tid i anspråk, och dessutom, den stressar mig. Jag tror inte jag är ensam om detta, jag tror de flesta använder datorn frekvent. Alltså prioriterar jag bort annat, däribland en god lässtund varje dag, i en god fåtölj, under en läslampa.
Vad är då läsandet? Om vi ställer upp läsandet intill vad jag vill kalla Den Moderna Tekniken blir det ganska solklart för mig att läsande är något så modernt som mindfulness. Jag vill ha papper i mina händer när jag läser, jag vill fästa ögonen på någonting sant fysiskt, alltså tänker jag mig att läsandet av en pappersbok lugnar hjärnan medan Den Moderna Tekniken i form av dator, smartphones och allt annat som bidrar till att du är nåbar stressar hjärnan. Åtminstone min hjärna. När jag bloggar och mailar och läser på datorn, vad det än är för text, har jag mitt "sök-mode" på, jag skummar alltid texter, och medan jag skummar kollar jag om någon uppdaterat sin Facebook eller om förlaget skrivit någonting till mig via mailen. Det blir ingen behaglig läsning på det sätt som jag tror att vi, idag, behöver.
Jag tror att läsandet, det stilla läsandet av böcker, förtjänar att prioriteras, särskilt i en tid då allting går så hiskeligt snabbt att vi sällan har tid över, särskilt inte till viktiga saker. När vi läser formas vårt språk och våra hjärnor. Säkert går också pulsen ner, vad vet jag? Våra ögon mår bättre av att läsa på papper än på skärm, och vi lär oss för varje bok nya saker om livet och oss själva, vi inser. Ju snabbare allting går desto viktigare är det med läsande eller mindfulness, desto viktigare är det att varje kväll läsa för sina barn innan de somnar, och sedan för sin egen skull. Jag ser det som mat för själen. Och jag bryr mig om min själ.
Jag är inte särskilt insatt i hur läroplanen för skolorna ser ut, men det hade varit urmysigt med "lässtunder" på lektionstid, kanske särskilda läsrum med mjuka möbler och läslampor? Kanske att läraren, i samråd med eventuell skolbibliotekarie, sätter ihop ett slags bokklubb och väljer ut böcker som eleverna sedan får välja bland? Det finns hur många barnböcker och ungdomsböcker som är bra, och flera som blivit film, vilket kan vara en lockande morot att efter avslutad och redogjord läsning se filmen, som "roliga timmen" när jag var liten.
När det gäller att få vuxna att läsa mer kanske biblioteken kan ha en "kom igång med ditt läsande"-stapel med ett urval av "lättlästa" böcker, sådana med snabb handling och flödande språk, helst inte Odyssén. Gärna ungdomsböcker, spänningsböcker! Gärna böcker med erotik! Samma sak kan gälla bokhandlar, att de kör med aktiviteter som successivt ökar läsningen. Sedan handlar det givetvis om val. Vi som läsare måste aktivt avsätta tid för någonting som tar tid från det vi brukar göra, som att surfa och berätta om vad vi åt på Facebook, eller läsa vad andra åt, för all del. I början kan det kännas trögt men tids nog blir det en vana, som allting annat, en rutin, en tradition. Som läsande människa, särskilt som läsande förälder, påverkar vi vår omgivning, rentav inspirerar. Någon måste alltid vara första ringen på vattnet, någon måste alltid vara den som väljer först.
Sammanfattningsvis tänker jag mig läsandet som den nya medvetna närvaron, den som formar vårt inre och utvecklar våra själar. Ju mer teknologi som flikar sig in i vår vardag desto viktigare tror jag att böckerna blir. En läshörna borde vara obligatorisk i varje hem, den där fåtöljen, den där läslampan, mysigt.
Kommentarer
Svårt det där med läsandet.
Och uppmuntrandet.
Vi läste superjättemycket för våra barn när dom var små.
Nu lockar allt det där andra och dom läser mest korta kommandon och en massa lösryckta ord.
Längre texter än tre meningar är hopplöst lååånga...
Och måsteböcker är ju inge kul.
Det tycker inte vi vuxna.
Det tycker inte tonåringar.
Så hur får vi ungdomarna att läsa?
Det är en del av min livsuppgift känner jag :-)
Ska vi göra nåt?
Något jag tycker är bra är att det kommer mer och mer serier som är både snyggt tecknade och med en viss litterär nivå. Då får man två goda ting av två världar, liksom. Det kan ju vara ett sätt att fånga in dem som tycker det är segt att läsa.
När jag var liten/lite större/nästan vuxen åkte vi ofta till bibblan och lånade massor av Lucky Luke och Tintin och Gaston och låg och läste på kvällarna. Gav enorm läslust :-)
Jag vill inte säga nåt om den litterära nivån, för jag älskade dom där böckerna. Vill inte bedöma på nåt sätt. Men samtliga familjemedlemmar gillar även att läsa Vanliga Böcker, så jag tror att läsningen gav en massa merlust :-)
Ja, vad gör vi?
Ska man försöka bota den där hetsen... att man måste "vara med överallt"?
Eller väcka en ännu större lust som kan konkurrera med sociala medier?
Mitt jobb består ibland av att skapa texter för dom barn som har lite svårt att läsa.
Men... snart har ju alla svårt att läsa...
Idéer önskas! Vad kan var och en av oss, som håller på med böcker på något sätt, göra? Vad kan vi göra tillsammans? Hur får vi barn och vuxna att vilja läsa, att sätta sig i den där sköna läsfåtöljen och investera tid i ord som ger så mycket mer...?
Håller med om att läsa med bok i hand är något helt annat än att skumma text på nätet.
Har hört att detta även påverkar människans förmåga till djupare analys och förståelse. Läskigt.
I skolan finns fortfarande lässtunder, men tyvärr inte i lockande, skön miljö.. Men där finns också undersökningar som visar att de barn som inte läser så väl inte alls gynnas av sådana lässtunder. De läser inte ändå, sitter bara av tid och tycker läsning blir ännu mer tråkigt. Så vad ska man göra!!?
Jag vet inte. Men jag förespråkar högläsning. Mysiga lässtunder hemma med föräldrarna uppkrupna i soffan. Inta bara i småbarnsåldern utan även senare när barnen lärt sig läsa själva.
Läsa är härligt!