Sceni

Foto: Denise Lindqvist -
taget i Lincoln under steampunk-festivalen.

Jag har tänkt om (mycket tack vara Austin Kleons nya bok "Visa vad du kan"), och bestämt mig för raka motsatsen till hur jag först planerade min höst (utöver det faktum att jag avbokat massor av åtaganden för att få tid till att skriva): bloggen ska inte vara tyst och stilla, tvärtom. 

Under min tid härifrån har jag insett en del saker, bland annat att en av de vanligaste frågorna från er läsare är just hur jag gör när jag skriver. Jag har insett, allt eftersom vi närmar oss bokmässan 2014, att det oftast handlar om boken som produkt, inte hur den blir till. Jag har insett att det är fel att stänga er ute från det viktigaste av allt vad gäller böcker, som all annan slags konst: processen. Den oerhört trassliga, för varje människa unika processen, som jag tror fascinerar alla, oavsett om man skriver, skapar på annat sätt, eller inte alls. Genom att tillåtas se hur andra gör (tänker, fungerar, inspireras, drivs), engageras vi, och berikas, både mentalt och själsligt. Vi kommer igång. För det är också någonting jag insett: oavsett skaparuttryck (skriv, musik, teckning, datorprogrammering!) har vi det mesta gemensamt. Det är projektbaserat, helt enkelt, och samtliga projekt består av samma delar. 

(Med detta sagt: alla borde skriva. Dagbok eller professionellt, skriv) 

Bloggen blir min writers journal, det vill säga: varje dag kommer jag lägga upp bitar av vad jag åstadkommit under dagen, antingen delar av mitt skrivprojekt, tankar, kringidéer, känslor, material, metoder, insikter, sådant jag tycker är intressant. 0% privatliv, 100% skriv. Det mesta hamnar under etiketterna skrivande och retropunk-resa (vilken ni redan nu kan smygtitta under, eftersom jag la upp en del i våras och somras), en del kommer också hamna under Rävsång med flera. 

"Sceni" är ett egenkomponerat ord av författaren och musikern Brian Eno, som anser att stora idéer alstras av en grupp kreativa individer - konstnärer, museiintendenter, tänkare, teoretiker och andra tongivande - i ett "talangernas samspel". Nu citerar jag direkt ur boken: "om man tittar närmare på vår historia visar det sig att många av dem vi tänker på som ensamma genier i verkligheten ingick i en scen där "ett stort antal personer framträdde och stödde varandra, följde varandras arbete, plagierade varandra, stal idéer och bidrog med idéer". Begreppet "sceni" förringar inte de stora geniernas bedrifter, det noterar bara att dessa inte har tillkommit i ett vakuum och att kreativitet i viss mening alltid handlar om samspel och är resultatet av att kloka tankar har länkats samman med varandra." 

Visst är det klokt? Och fullkomligt sant. 

Läs boken, låt er inspireras! 

Jag kommer, som del i detta, delta i NaNoWriMo i november. Ska bli asball. Även om jag redan fuskstartat och skrivit cirka 80 sidor (cirka 30 000 ord). Men dessa får jag så klart inte tillgodoräkna mig av de 50 000 man ska åstadkomma under november månad. Jag ser det mer som en möjlighet att skriva resten.  

Okej. Nu ska jag skriva, iförd tajts, fluffig skjorta, snart också rejäla strumpor. Till detta tänker jag dricka te. Vad gör ni idag?

Retropunk är ett slags hopplock av den ur scifi förgrenade genren steampunk, och retrostilen från 40- och 50-talen. Jag började skriva på min trilogin för unga vuxna den 21 augusti 2014. Vill ni läsa ikapp er kan ni klicka här, då dyker alla retropunk-inlägg upp. Ni kan också kika på videoserien "Boken blir till" under SKRIVFABRIK/Mitt skriv, där även tredje och avslutande delen hamnar när jag antingen blivit refuserad eller antagen.