Christin Ljungqvist

Pausmusik (temalåt Vita Tigern):

Stor bok = idébok, liten bok = dagbok Gah ... jag har så svårt  att släppa taget om något innan det är klart, när det är mitt i och man måste vänta av olika anledningar. Det känns bara fel, och en viss del av hjärnan (reptil?) kickar in och vill stånga sig igenom. Jag ska berätta allt för er sen under etiketten Att , som i Att få sitt manus antaget; just precis nu är läget väldigt känsligt. Hur som helst, denna nervösa energi? Gör att jag biter på naglarna, vippar med fötterna, spänner käken tills huvudet pulserar av smärta. Jag hade tänkt veta vad det blir av böckerna innan jag förväntas sola, äta glass och såsa omkring, jag hade tänkt kunna ta ledigt på riktigt istället för att ha oron gnagandes djupast inne. Men nu kommer sommaren, nu kommer semestern och vilan; förlagen stänger ner och sjappar all världens väg. Tanken är att jag också ska sjappa och sätta allt på paus, men hur ska det gå till?  Det är absolut något av det svåraste som författare och/eller ege...

... åtminstone lite grann; inget förlagsavtal än, men en hel del mailkorrespondens med finstilta detaljer fram och tillbaka, fram och tillbaka ... Det kan nog hamna en sommar mellan detta och ett beslut; i vart fall hamnar det en helg. Nu kopplar jag ner och går ut, hej på er!

Igår hade jag samtal med ett förlag som är intresserat, idag var jag på möte med ett annat av samma anledning, and the grubbel begins, som det lyxproblem det är. A eller B, liksom? A eller B ... Fast jag tror magkänslan är ganska klar, ändå. Det är mest bra att låta stora, stora saker få ta lite tid, så man inte förhastar sig. Men jag tänker redan fira, för det handlar om detaljer nu; Vita Tigern och Svarta Tigern kommer bli böcker, min retropunk-resa var inte förgäves, alla månader, veckor, dagar, timmar, HURRA!

... går att läsa om här; Alingsås Tidning och jag missade varandra visst precis. Ett utsnitt; Tidigare under dagen har Christin Ljungqvist, som debuterade 2012 med boken Kaninhjärta, träffat deltagarna. – Jag såg mycket fram emot författarbesöket, och tyckte det var bra, säger Emmy Löfgren.  Hade det inte varit för kollot hade jag nog inte läst henne, men nu har jag börjat och tycker det hon skriver är jättebra, tillägger hon. Så himla fint!

... guess where I am? Även om sommaren inte kommit gör det mig inget; det kan regna, det kan blåsa, det kan vara öde på stranden - sommarstuga för mig är tystnad, är lugn, är ingenjävelsomklamparpåmitthuvud. Här kan jag dricka mitt te och skriva mina texter och känna ett särskilt pirr i huden, som att min själ kan breda ut sig, och inte krypa längre och längre in. Fast det är tvärtom; allting klär ett självförtroende, även spretlånga tår. 

... som tillfälligt bor hos sin mamma ovanpå? Som är cirka fyrtio år och tappar saker i golvet hela tiden, spelar dålig musik relativt högt, pratar extremt monotont och har tatueringar på sin hals? Har jag lust att hänga på tork genom fönstret. Har jag lust att surra och stoppa in i garderoben. Har jag lust att klubba till med baseball-träet för femtioelfte gången. Byggarbetssatarna som bankar i väggen precis utanför mitt arbetsrum? Som lossar gamla brädor, gnisslande spikar, slipar med något slags maskin och snart täcker för fönstret med byggställning och blå plast? Har jag lust att öppna fönstret på, hoppsan. Har jag lust att stjäla nödvändiga saker av. Har jag lust att spola ner med högtryckstvätten. SATAN vad alla är emot att jag skriver just nu. Jag stänger in mig i köket! Sätter på hörselskydd! Pepprar med kaffe och neddragna persienner! Det är i stunder som denna det avgörs, mina vänner; det är i stunder som denna du blir FÖRFATTARE .

... damp ner i mailen igår, saker som "välskriven och spännande", "bedårande" och "diskutera utgivning av din bok" stod skrivet, och jag är inte riktigt med på vad som händer, jag  fattar det inte (innan avtal är satt, faktiskt innan första redigeringsrundan är gjord, brukar jag vara känslomässigt avvaktande) ... men såhär är det; denna eller nästa vecka kommer Vita Tigern ha ett förlag. Jösses. 10 månader av mitt liv kommer alltså inte vara bortkastade? Jag fattar nog på torsdag. Under midsommarhelgen passerade vi ett utsnitt ur mina futuristiska böcker om Avalon McCoy; jag älskar övergivna platser. Det är som ödesmättad, ordlös poesi. 

... att hålla sig borta från sin gamla blogg. Här sitter allt där det ska sitta, helt enkelt. Så hej hej! Dubbelblogging från och med nu (jag finns alltså även hos LitteraturMagazinet som ett slags stramare version av mig själv)! Jag under midsommarhelgen i Vallda och mitt barndomshem.