I denna ljuva arbetstid

Det blev Göteborgs Stadsbibliotek förra veckan, alltså alla dagar, och jag är salig; vi har till och med ett favoritbord nu, eller Vårt Bord, som det egentligen heter. Sitter någon där tar vi oss rätten att bli sura, Pelle och jag. Och så går vi demonstrativt och sätter oss någon annanstans (i värsta fall alltför nära barnavdelningen). 

Oftast kommer jag först och tar Vårt Bord eller ett substitut, sen trillar Pelle in strax innan klockan 12 något jäktad. Så skriver jag och hon pluggar. Så går hon och köper kaffe, sen jag. Så äter vi lunch. Så småpratar vi om diverse. Så skriver jag och hon pluggar. Så tittar vi missnöjt på varandra om det kommer en störig människa eller om larmet tjuter, och brister i skratt. 

Så unnar vi oss, kanske, något sött, som en kokosboll. 

När klockan närmar sig 16-16:30 går vi hem, jag på spårvagn och hon på cykel. Och så ses vi nästa dag, och allting upprepas. Och man mår.
Skillnaden idag var att pulsen höjts; det är fler människor på plats, färre platser lediga, högre sorl, irrigare energi. Helt klart har något förändrats. Sommaren är över för de flesta, men inte vädret, som fortsätter hetta utanför de höga fönstren medan luftkonditioneringen gör att vi fryser. 

Skillnaden idag var också att förlaget hörde av sig. I morgon får jag första responsen på min retropunk för unga vuxna; Vita Tigern. Det gör lite ont att sätta min rymdsaga/skräck på paus (som jag skriver på medan jag väntar), men det här är mitt arbete, och då måste jag lära mig att prioritera. Jag tänker ändå säga det här; 60 sidor skrivna och det är så, så spännande. Jag gillar; jag hade läst. Kanske är det självgott att säga så eller ett särdeles bra betyg.