Sånt man lär sig

Nu har jag varit på mitt första nörd-konvent, Swecon 2017, and it was pure bliss! Och lite, lite jobbigt. Men mest bliss! 

Det hela började arla morgonstund i lördags, klockan 5 skulle jag upp. Det skulle Rut också. I vart fall nästan. Sen satt hon med mig, sömndrucken och flinig, medan jag hetsåt min frukost. Pappa Kristoffer fick ta henne när jag rusade mot spårvagnen med väskan full av tunga tigrar.

Och så vart tåget till Stockholm hela 18 minuter försenat, så klart. Och jag hade från början 30 minuters bytestid mot tåget till Uppsala, nu fick jag en kvart!
Lite, lite jobbigt.

Väl på min sittplats, med väskan uppe på väskhyllan, hamnade jag bredvid en trevlig Alexandra som visade sig vara biolog, förlovad och väl insatt i hela konvent-köret. Hon skulle också till Uppsala! Fast inte för Kontur 2017 utan för att träffa en vän. Vi bytte tips och tankar hela vägen upp, hon kändes faktiskt utsänd.

Första paneldiskussionen hölls på Uppsalas stadsbibliotek. Från v. v.: Henrik Fexeus, Sofia Falkenhem, Mats Strandberg, jag och Anders Björkelid - som just då bilden knäpptes höll låda varför vi andra sitter och småskrattar. Topicen var Att skriva SF och fantasy för barn och unga, och panelen blev riktigt lyckad! Särskilt tack vare konventets bästa moderator, Nahal Ghanbari. Sval, påläst, superbehaglig att lyssna på. Vi hade kul!

Efteråt lunchade vi, sen checkade jag in på mitt rum, lämpade av väskan och gick på panelen Folklore, fantasy and retellings med författarna Siri Pettersen (Norge) och Katherine Arden (USA).
Därefter medverkade jag i panelen Environmentalism in speculative fiction, vilket var ungefär lika tungvrickande som det låter. Come on! Min stackars trötta mammahjärna glömde liksom de flesta engelska glosor jag nånsin lärt mig och jag fick knappt fram vad jag ville ha sagt! Dessutom gick större delen av panelen ut på att komma med intressanta boktips i ämnet, och jag läser inte, jag skriver. Jag hade inga boktips att ge, what so ever. Det blev väl uppenbart till slut. Men åhörarna var så rara, de ställde riktigt bra frågor, exempelvis om det ger större effekt att skriva om en utopisk framtid istället för en dystopisk (vilket jag anser och har försökt göra i tiger-trilogin), och sa att de tänker läsa min bok. Jag lyckades göra ett gott intryck trots tunghäfta. Måste ha varit min snygga blus.

Därefter en snabb minimiddag i lobbyn och sen ännu en panel, denna gång med Kameron Hurley (USA), Siri Pettersen och Ann Leckie (USA), modererade av fina Nahal!



Riktigt intressanta grejer! Och roliga! Vi skrattade mest.
Panelen slutade 20:45. Jag ställde mig en stund i mingelrummet i mitten och väntade på att bli hittad (jag kände som sagt ingen) och Kristina Hård hittade mig. Sänder ett hjärtligt 🌹TACK🌹 till henne! Det var min jobbigaste stund på konventet. Jag var trött, saknade Rut och kände mig ganska ensam, så nära på att gå upp och bara lägga mig. Istället blev det författarmiddag på "italienskt" hak, många samtal, många skratt. Just så som jag hoppades på!

Uppe på hotellrummet väntade ett kuvert. Några minuter i tolv kunde jag inte vänta längre! Det var nästan Mors Dag när jag öppnade och hittade ett jättefint brev från Rut + små chokladhjärtan, alltsammans hopsatt av hotellpersonalen enligt Ruts/Kristoffer anvisningar. Det bidde lite vått i ögat, lite knipigt i hjärtat. SÅ HIMLA FINT!!!

På söndagen var bland andra jag och Marcus Olausson med i panelen Steampunk och alternativhistoria, jag lunchade med Pål Eggert, Markus Sköld och Boel Bermann, jag blev sugen på att åka hem kort efter det men biljetterna gick inte att boka om. Jag irrade runt lite grann, hjälpte en herre med mustasch, hatt och käpp som visst hade lite yrsel, berömde Siri för hennes proffsiga men roliga paneler, checkade ut, bytte om inne på en toalett, fick tillbaka beröm från ett par åhörare som mötte mig i lobbyn (de gillade mina paneler, de skulle läsa min bok, mitt hjärta fladdrade till av glädje och lättnad!). Vid 16-snåret satte jag mig på Bishops Arms nära Uppsalas station och åt en macka. Där hölls ett slags efterfest, så fler och fler kom släntrandes från konventet. Vi hängde en sista liten stund, bytte visitkort, tackade och bockade. Jag fick sällskap av Markus Sköld mellan Uppsala och Stockholm, och mellan Stockholm och Göteborg halvsov jag mest allt eftersom solen sjönk över gröna fält, ringlande grusvägar som bara försvann, ensamma gårdar och mörknande skogar. Lyssnade på Efterklang, hetskollade Instagram. Saknade och längtade efter min lilla familj så det kändes som att jag skulle upplösas nånstans på rälsen. 

Vilken resa! Hönsmamman lämnade boet och kom tillbaka något klokare, jag har lärt mig att

• absolut informera åhörarna i slutet av de paneler jag medverkar i att jag säljer böcker, sök upp mig efteråt
• läsa panelbeskrivningen ordentligt och ärligt bestämma om jag passar in eller inte, eller få panelen att passa mig as we tag along
• helst inte medverka i paneler på engelska innan Rut är, säg, 10 år?

Tack Swecon 2017! Tack Kristina! Och tack Kristoffer, som inte bara tog hand om Rut på bästa pappavis utan som dessutom råddade med en Mors Dag-gåva utan att jag misstänkte ett skvatt - jag älskar dig.