Christin Ljungqvist

Jag blir åter nån gång i augusti, eller september. Men det lär pinga till på mitt Instagram när väl tut har tittat ut! Så håll lite utkik där. Och ha en riktigt härlig sommar nu! Läs mycket, bada mycket, ät gott. Vi kommer mest att vänta, hemmavid eller hos dem vi känner med altan och gräsmatta, och unna oss massvis av jordgubbar med glass.

... bilden blev så fin. Man till och med ser min smilgrop! Där satt den.

Det börjar uppstå en tradition kring midsommar, att jag och maken far till min familj, sen vidare ut i det gröna söder om Kungsbacka. Här firas det ordentligt med midsommarstång, grillning, häst och vagn, en massa smådjur. Bara vädret blir som Göteborgs-Posten säger kan vi stå såhär och tyka oss mellan bilarna igen, jag och bror, och gotta oss på en träbänk med korv och bröd, sill och potatis, och så vidare. Det var på den här turen som vi förra året hittade en övergiven busskur, också. Som att kika rakt in i mina tiger-böcker om en avlägsen framtid. Avalon, på en övergiven bit av E6:an. Och på tal om detta: jag och Ylva på agenturen hade ett gott snack igår. Vi pratade tidsplan, manusredigering, stoff till presentationsmaterial - det är alltid lika spännande att få läsa hur andra beskriver det jag skrivit. Med andra ord: jag är väldigt lättad att det inte är jag som skriver texterna för böckernas baksidor och försäljning och media. Det är apsvårt att sammanfatta så mån...

Jag är inte lika med som innan men det går! Hjärnan har inte svikit mig än! Jag är på sida 66 av 305, har ett långt "attgöra"-dokument, har ett "övergripandefunderingar"-dokument från Ada Wester, förläggare på Gilla Böcker (del av Lilla Piratförlaget ), som jag redan skrivit övergripande svar till, och så vidare. Och det känns lugnt, starkt, tryggt att smita in i den här världen igen, även om det behövs vissa "morötter" för att locka en gravid kvinna när sommarvärmen är här ... Jag kan karaktärerna och storyn i sömnen (jag har faktiskt drömt att jag stått på en framtida Göteborgsavenyn med grönska sprängande ur asfalt och sten och svävande fordon runt mig), thank GOD, jag kan absolut inte skriva nåt nytt nu. Och jag minns att jag längtade till just denna tidpunkt i processen redan för ett år sen - tidpunkten då boken är skriven och man pillar i den, stärker den, adderar och drar ifrån. Vissa grejer har jag kommit på i efterhand och ska föra in, men...