Christin Ljungqvist

Feta dina svar: snabb - långsam - det beror i och för sig på. Bra böcker slukar jag, särskilt under semestrar. läser alla ord - skummar en del gillar långa beskrivningar - hoppar över det som inte för historien framåt - bara det tillför historien något, även om det rör sig långsamt kan det vara ljuvlig läsning kommer ihåg detaljer – kommer ihåg i stora drag undviker tjocka böcker - läser gärna tegelstenar tycker om tunna böcker - tycker att tunna böcker ofta saknar något idealboken är på mindre än 400 sidor – idealboken är på mer än 400 sidor tjuvkikar på slutet - läser aldrig slutet förrän boken är just slut väljer efter omslag – skiter fullständigt i ytan läser baksidetexter - undviker baksidetexter väljer boken efter rekommendation - vill helst välja själv rekommenderar ofta böcker till andra – rekommenderar sällan böcker hör det jag läser i huvudet – hör aldrig det jag läser gillar ljudböcker - gillar inte ljudböcker läser främst böcker i en genre ...

Vill bara uppmärksamma eventuella debutanter att Debutantbloggen söker nya skribenter . Kan vara värt att överväga!

17 oktober, cirka, vill förlaget ha mitt debutantporträtt på bordet. Jag har redan skrivit det. Jag visste att det skulle börja med orden Kicki, mormor är död , frågan är bara om den meningen och resten håller, om det alls är ett debutantporträtt, om jag mest fnurrar omkring över 1,5 a4, dubbelt radavstånd? Vi får se. Jag tror jag skickar det i morgon, eller så känner jag lite på det tills jag är säker. Och på tal om deadlines och så tror jag att jag hittat en nödvändighet i att köpa någon form av touchmobil, kanske en Samsung, som min syster och hennes man lovprisar så förjordat? Jag är inte ett dugg prylintresserad, jag tjänar ur alla mina ägodelar och väntar på att de ska spricka/flagna/självdö innan jag byter ut dem, men ska jag kunna upprätthålla ett eget företag/författarskap, ha koll på mail och blogg och hemsida, och givetvis också ta emot samtal, behövs något smidigare än den gråsten jag har nu. Försökte använda lunchen idag till att läsa lite debutantporträtt för att t...

Idag är en skrivdag, typiskt att jag jobbar, det känns så snart jag vaknar, den där kittlingen, energin som är klar och drivande, som måste användas direkt, och lusten till att skriva blir enorm. Jag gjorde en stor genomläsning av Vildhundarnas skog i helgen, vilken ryslig bok jag skrivit, blev illa berörd! Märker att Hannas kapitel därför blir än mer viktiga, de tar tillbaka och omhuldar, allting kommer bli bra, hon ser till det. Ska försöka plita ner när jag kommer hem ikväll. Men så ska jag handla present, sedan ska vi iväg och storhandla, tiden går. Ni vet, det där vanliga som kallas livet och alltid händer . Hoppas ni får en god start på veckan, och en bra dag! Kram kram!

... to the ones I love. Jag vill säga tack till alla er som läser här, som lämnar superfina kommentarer och stöttar mig nu. Jag vet att jag varit omåttligt sur i mina inlägg bara för ett litet tag sedan, det har varit mycket, här och privat, men jag ber om ursäkt för det. Jag är så glad att ni finns, att ni läser, kommer med så rara saker att säga, det knyter sig i halsen på mig och är precis vad jag behöver. Jag förundras över vilken grej det här har blivit, denna att vilja skriva och publiceras, vi är ett helt gäng med författardrömmar och bloggar, och vi hittar varandra här över, vi hjälper varandra och stöttar, finns med varandra i varje viktigt steg. Mina goda läsare - denna är till er.

Det behövdes ett rejält tårtkalas med skumpa och cider för att jag skulle förstå. Sakta och smått smyger det sig in i varje handling, varje ord, varje blick, varje val och tanke, att jag är författare nu. Jag förväntade mig inte en helomvändning, dagen då förlaget ringde, jag hade inga förväntningar alls, det skulle vara som vilket jobbförslag som helst, tänkte jag. Men efter samtalet tuggade dagen på som vanligt, jag var bara lite tröttare, jag hade just haft en enorm adrenalinrush, och sedan kände jag mig rentav deppig, så bannade jag mig själv för att jag kände mig deppig och inte glad och då blev jag ännu mer deppig och sedan grät jag en skvätt, så kändes det bättre, men herre Gud, stora förändringar är inte lätta, även om de innebär en dröm uppfylld. Någonting tar slut här och nu, min kamp är över som den såg ut, jag är inte längre kvar i den utan i något annat, något jag ännu inte identifierat och blivit vän med. Idag kom familj och vänner på tårtkalas. Kristoffer hade köpt...

Teoretiskt sett är det ganska enkelt att kämpa. Man får en idé, man prövar idén, man upptäcker att det finns fler som prövar samma idé, man får ångest, kanske panik, man prövar lite till för att man blir sur, så hittar man en nisch, man gräver lite i nischen, man trillar ner genom en dold lucka, man hittar ett eget rum, man prövar ordentligt, man tror man är bra, man tror man är färdig och lanserar/skickar till förlag/försöker sälja in/målar på färg, så blir det pannkaka/refuserat/inte köpt/fult, man faller tillbaka, man blir uppgiven, man drabbas av tvivel, man undrar vad man håller på med, man vilar i några dagar, man känner en kittling någonstans i kroppen, en nerv som aldrig förut funnits där, en retlig jävel, man kliver in i sin nisch, man öppnar luckan, man kliver ner i rummet, man bygger vidare, man har nya idéer adderat till den gamla, andra vinklar och vrår, annat ljus, andra färger, man filar, man lär sig, man hårdnar och mjuknar på samma gång, man formas . Man är färdig. Man...

Hur mycket ska man skriva på en blogg, egentligen? Jag väljer att inte nämna några namn här och nu, så hoppas jag att ni som ändå råkat läsa vissa förlagsnamn har glömt dem... ... för det är nämligen så att ett förlag har tackat ja och vill ge ut min bok. Samtalet kom idag. Det är också så att de förmodligen inte är ensamma om detta; ännu ett förlag är intresserat. Två förlag, ett manus, och så jag, en ekvation smått förvriden, vansinnig, underbar, verklighetsfrämmande, händer detta verkligen? Jag har några dagar på mig att fatta mitt livs hittills svåraste beslut; förlag ett, eller förlag två? Fattar ni?! Jag ska VÄLJA. JAG. Herre Gud... Gissa om skumpan ligger på kylning. Jag behöver en bläcka.

Vi är här nu, ville mest säga det. Jag är inte på topp, grubblar väl för mycket, men helgen har varit underbar. Sol och salta vindar, doften av höst, så kom dimman varje kväll och svepte in skenet från grannarnas fönster. Vi har ätit gott, tagit långa promenader över Hallandsåsen, läst, klippt gräset, tvättat bilen, sovit. Katterna har mått. Det första Ebba gör när vi släppt ut dem i lägenheten är jamar; hon ställer sig för sig själv inne på toaletten och hennes ihåliga rop går igen i badkaret. Alltså är inte någon av oss särskilt glada i att vara tillbaka. Vi är en husfamilj nu, vi blir det mer och mer som en form av övergång. I morgon får jag, förmodligen, ett besked. Det händer mycket i kulisserna just nu, mer än jag vill eller kan skriva här. Först i morgon får jag väl säga något, hoppas jag. Detta kortet är från förra året, eller är det förra igen? Jag har verkligen minne som en guldfisk...