Christin Ljungqvist

När man verkligen vill skriva nåt och dessutom har tiden och bokstäverna liksom bubblar i fingerspetsarna? Men man inte vet vad man ska skriva? Bara ATT man VILL ? Den känslan. 👿

Kanske var det höst istället för vår. De flesta större författarna släpper nytt då och det är utmanande för en semikänd att få synas. Eller kanske var det just den hösten, 2014 - tidningarna hade det svårt, recensionerna av böcker krympte till näst intill obefintlighet, det har ännu inte riktigt hämtat sig. Och recenseras det är det allt som oftast en vuxenbok. Sällan en ungdomsbok. Knappast en barnbok. Kanske började läsarna tröttna på mina spökerier. Eller så var boken inte lika bra som mina två första, som jag minns att en bloggare tyckte. Stackars Finn. Stackars stammande, sårade Finn och hans alkoholiserade pappa. I dagboken skrev jag  Ingenting är som det brukar vad gäller att släppa bok. Jag tar bloggrecensionerna hårdare, bokmässan (och min litenhet där) hårdare. Kanske har jag byggt upp förväntningar, utan att inse det? Börjat ta vissa saker förgivna? Det gick inget vidare för Rävsång. Knappt några recensioner i gammelmedia, halvglada bloggtillrop. Efter två bra bok...

Grejen med läsutmaningar är att de faktiskt hjälper - de kickar igång läsningen, därmed också lässuget. Ju mer man läser desto mer vill man läsa, liksom. Bra då att ha en käck lista → Dessvärre är ju januari snart slut, ska man hinna läsa en röd bok innan dess får man ligga i . Eller så kör man en tunn poesibok i februari samtidigt som man läser ikapp sig? Hur som helst, jag kan varmt rekommendera den röda boken Maresi av Maria Turtschaninoff, och min kommande bok, Vita Tigern, som går att läsa som punkt Mars, Oktober eller November. Kanske också December, om man gillade den vill säga.  Tips är också att gå med i gruppen  Barn- och ungdomsboksutmaning  för läspepp och lästips! Själv läser jag Elin Boardys nästa, Tiden är inte än, så snart jag får några minuter fria. En av fördelarna med att känna författare lite halvprivat sådär. Jag har den på datorn och brukar sitta en stund i sängen innan sömn, läsa några sidor och nästan längta ihjäl mig efter att få skriva s...

... är det två månader kvar tills Vita Tigern släpps. 🎆🎇🎈🎉🏆📙👌 !!!!!!! Ja. Så är det.

Fotograf:  Ola Kjelbye ... gick bra! Trots fuktigt, rått väder, iskalla tår och fluffigt rött hår! Jag får inte lov att visa resultatet än (förlaget har just fått ett urval som de ska titta på och välja bland), men jag kan visa en oredigerad flis →

... som inspiration: Det är ungefär lika viktigt att se bra ut i morgon, när de nya författarbilderna plåtas, som att se bra ut på sin bröllopsdag - annars får man ångra det ganska ofta.

... tecknad av Filippo onez Vanzo , ska sitta på Vita Tigerns innerpärm! (!!!) Min idé från början som förlaget nu gör verklighet av, jag är så jäkla, nästa orimligt glad för det här! Var gång jag fått se kartan framträda har jag ryst ända in i djupet av mitt tonårshjärta - såhär satt jag och bästa vännen Charlotte Lundin fd. Knutsson fjorton år gamla, skissade på kartor, tecknade bilder, skrev och skrev och skrev tills vi hade tolv handskrivna böcker! Det är som att gå i barndom, skrivmässigt. Dels att ha fått snickra ihop en egen verklighet av verkligheten, dels att bestämma hur det ska se ut. WOW-känslan är stor just nu. På onsdag ska jag plåtas för nya författarporträtt, fixat lite kläder och attiraljer som vi får se om jag använder. Det ska punkas till, men på ett sofistikerat sätt ...  Och redan nu vill jag påpeka att det inte är tjejen i boken som skrivit boken. Heh ... skämt åsido, men den här texten är verkligen sann , läs!

Jag har spenderat dagen med en rejäl genomläsning av Vita Tigern. Maken har haft en pappa-dotter-dag, jag en författar-bookofmylife-dag: jag utbrast lite lagom hybrisaktigt att det är en jäkligt bra bok jag skrivit! (!!!) Lite pinsamt att behöva erkänna ... men nu är det ute! And off my chest! Fan, vilken bok jag skrivit! Vilken boook! ✏📃📙🌟 Sen fyllde jag visst fyra sidor med punkter på saker att ändra, stryka, lägga till. Men boken närmar sig yttersta perfektion. Och sättning, då man gör om manuset till boksidor och korrläser en sista gång, så att inte nåt ord hamnat snett. Därtill ska baksidestext och nytt författarfoto fixas, det blir att jag träffar Ola Kjelbye nu i januari. Och sen skickas hela klabbet till tryck. Så. Sjukt. NÄRA !!!!!!! Inför fotograferingen letar jag ny vårjacka som jag tänker ska vara lite gaspunkig. Passar därför på att tipsa om: etsy.com Freaking heaven för god jakt efter saker som är inte mainstream. Tänkte också passa på att tipsa alla småbarnsfö...

... lite varstans. Så himla roligt att ni längtar! Jag blir väldigt glad 😻 Bloggar: Tusen Sidor Läsresan Boktycke Örebros bibbla bunkrar upp! Och bokens omslagsmakare, Niklas Lindblad, flaggar också!

... är en längtan som aldrig ger sig, utan som växer. Som suger tag i en när man tänkt sig att sova. Som kittlar i maggropen när man ser nåt särskilt, hör nåt särskilt, får veta nåt särskilt och man bara måste göra av det  nånstans. Skriva är att förklara svåra saker för sig själv. Skriva är att existera fullt ut. Skriva är att vara, helt och hållet. Jag längtar efter att få vara, helt och hållet. Efter att få förstå svåra saker och existera fullt ut. Men tillvaron nu är vacker. Så galet intensiv att jag aldrig lyckas varva ner, ens om kvällarna/nätterna när jag får sova lite . Och ändå, om jag råkar få se fotografier på Rut från bara nån vecka tillbaka, eller än hellre nån förödande månad (!), och blir toknostalgisk (!!!), då spelar liksom skrivet ingen roll. Jag vill ha det, jag behöver det, det växer sig monstruöst stort inombords men herregud, så tiden rinner oss ur händerna! Så fort hon växer! Förbi skrivlängtan, förbi mina moderskänslor - plötsligt är hon en toddler ...