Christin Ljungqvist

Ska läsa en bok av en tysk författare för (mig veterligen) första gången! Tanja Langers Cap Esterel : I centrum av romanen står Michel, en ung framgångsrik arkitekt. Han har precis avslutat sitt första stora projekt och unnar sig några veckor på Franska Rivieran. Resan väcker minnen hos Michel och snart förstår man att han varit här förut för länge sedan. Varför återvänder han nu? Här finns också Elisabeth som var Michels stora kärlek och Hélène som är på semester med sina två barn på Rivieran. Med ett korthugget och poetiskt språk i en collageliknande berättarstil närmar sig Tanja Langer Michels, Elisabeths och Hélènes historia och sakta träder kopplingarna mellan dem fram. Ska bli spännande! Inte läst en bok sedan förra helgens En dag av David Nicholls och det känns alltid lite tomt utan. Böcker är som snuttefiltar, man kan gömma sig i dem, bära med sig dem överallt och i dem döljer sig alla möjliga finurliga världar...

Jag är ung nu och har tiden, jag har inga barn, inga förpliktelser, inga lån (utöver CSN-lån). Det är nu jag kan skriva, nu jag kan satsa på min dröm, för om jag släpper den kommer den flyta ifrån mig för sådan är tiden, som en jättelik ocean, och beroende på vilka strömmar som rör sig uppenbarar sig chanser för oss. Det måste gå att kombinera. Jag får ta en paus om jag behöver, se till att hitta ett brödjobb jag kan få fast tjänst på, så tar jag det därifrån när det gäller bröllop, husbygge och så vidare. Tack till Monica , som fick mig att tänka till. Nu ska jag cykla till bibblan i det underbara vädret. Det är FANTASTISKT!

Om ni nu måste skriva i helgen, gör det med måtta. Det kommer in ett högtryck (!!) över Sverige som alla borde nyttja, särskilt vi bleka författaraspiranter. Ut i solen! Lukta på dagen! INSUP den genom näsan och ut genom munnen och känn alla sommarlovskänslor bubbla i magen som sockerdricka! Det är viktigt att leva, annars har vi inget att skriva om. Påsk-kramar från mig.

Min skrivkollega och betaläsare Jenny Milewski har fått sitt alldeles utomordentligt läskiga manus antaget av ett förlag . Det är helt jäkla fantastiskt! Äntligen händer det någon av oss, liksom! :) Ett stort grattis till henne!

... fick mig att STORGRÅTA. Så var det med det. Boken är helt fantastisk. Berättargreppet, språket, upplägget, karaktärerna. Jag vet inte hur många gånger jag kände mig träffad som om jag just frontalkrockat. Många gånger! Det skulle kunna handla om mitt liv. Det var definitivt mitt grubbel. Så, jag slukade boken på två dagar. En dag på två dagar. Vi har haft en underbar helg i Stugan, helt underbar. Sammanlagt har vi cyklat två mil! Bland annat till Lagans mynning ut i havet, vågorna skummade, landskapet var vilt, det luktade varmt barr och kåda och ljung, himlen var blå. Jag längtar så tills vi bor i hus, jag saknar naturen, är trött på stan. Nu ska vi käka kvällsmacka och se There will be blood. Någon som sett den?

Det hade inte kunnat komma lägligare! Minst lika länge som jag fick vänta på Amanda Hellbergs Döden på en blek häst har jag fått vänta på David Nicholls  En dag och nu är den här! Precis innan helgen när vi ska ner till sommarstugan UTAN våra datorer. Som sagt, hade inte kunnat komma lägligare. Vi tvättar, sedan äter vi frukost, sedan lämnar vi vårt kära Göteborg. Mors på er!

Ha, där fick jag till det! :) Kajsa Ingemarssons nya bok Någonstans inom oss utkommer i juli och jag är riktigt sugen på att läsa den just för tematiken (och den snygga utsidan)! Klicka på bilden för större format! Klippet är hämtat från Kajsas egen blogg .

Isch, men jag sov för få timmar i natt, och idag är officiellt den första brödjobbsdagen. De var rara nog att ge mig fem timmar som ett slags mjukstart och det uppskattas. Värre var det på det andra brödjobbet, där jag började direkt med en niotimmarsdag. Jag var i chocktillstånd. Särskilt när jag behövde kliva upp klockan halv sju. Idag var jag uppe vid halv nio :) Inte mycket skrivit i helgen. Inte mycket skrivit överlag. Jag funderade igår och insåg att skrivandet har gått från att vara en tillflyktsort till en lång och bitterljuv process. Jag gillar att påbörja och slutföra något, jag gillar att skriva, jag gillar hantverket. Men jag är inte kvar där jag var som nittonåring, när jag kände ett visst sug, en närmast oemotståndlig längtan efter att få försvinna in i min egen värld. Jag tror jag har insett vad det innebär att vara skribent (författare), och jag tar det med ro. Trots att suget har försvunnit känner jag en viss längtan och tycker att författaryrket är roligare än alla...

Det känns inte okej att skriva illa om en "skrivkollegas" bok, men jag vill komma med en puts åsikter som förhoppningsvis, möjligen, kan bli åthörda som en form av konstruktiv respons. Amanda Hellberg i  Styggelsen ombesörjde varje scen väldigt noggrant. Där fanns även en rå skräcklusta som jag gillade (jag har tydligen svårt för att bli rädd för det jag läser, jag är mer visuell och måste blunda mig igenom vissa filmer, läs; Black Swan ) medan hon i Döden på en blek häst hastar genom några av scenerna, ibland viktiga scener, sådana jag som läsare vill stanna kvar i och veta mer om. Stora ämnen berörs i uppföljaren om Maja Grå. Det är en i många år saknad förälder. Det är ett mord på denna förälder. Det är Majas första kärlek (vad jag minns) och försök till att förverkliga sig själv, hitta sig själv, i konsten. Jag försöker föreställa mig hur det skulle kännas om min mamma hade lämnat mig och min pappa när jag var ung, och jag tänker på programmet ...

... kommer ut med en ny bok som jag är riktigt sugen på. Här kan man läsa en intervju med henne på Piratförlagets hemsida. Jag tror starkt på att vår barndom formar oss till vilka vi är idag och har vi några issues är det i vår historia vi ska gräva. Även om kognitiv beteendeterapi också är användbar. Men tänk bara vad det som händer oss nu, i vuxna livet, tenderar fastna och byggas upp till monster inom oss, vad gamla minnen från skolgång eller ännu tidigare måste ha blivit inuti vid det här laget. Vad som helst kan ha blivit vad som helst. Därför tycker jag att böcker som behandlar barndom och senare vuxenliv, händelser och konsekvenser, är mer intressanta än de som inte rör vid ämnet. Jag märker själv när jag skriver att jag har väldigt svårt för att låta bli mina karaktärers uppväxter. Händelser och följder. Här är jag för att jag var där då. Vi är fulla av röda trådar. Ett urklipp ur intervjun: I havet finns så många stora fiskar är skriven utifrån femårige Maltes perspektiv,...

Det är faktiskt en konst. Alla kan vi ju berätta, alltså, återge en händelse mer eller mindre nyanserat. "Var har du varit?" "Ute på stan och handlat lite. Åh, vet du vad som hände, där, vid Domkyrkan? Jo..." Men att skriva djupt är det inte alla som kan, eller för all del gestalta. Även i publicerade böcker kan jag känna mig snuvad på konfekten (så gammalmodigt det lät då...) om författaren går för fort fram och berättar istället för att gestalta. Skillnaden där emellan är något av det första man får lära sig på skrivkurserna och också avgörande för manusets/bokens förmåga att beröra. För mycket berättat berör knappt, för mycket gestaltat blir för mastigt. Så, konsten att skriva djupt innebär för mig att veta när det räcker med att berätta men att i övrigt gestalta, ta fram varje scen, placera läsaren i rummen där de utspelar sig, få läsaren att känna och se och höra det som karaktärerna gör. Det innebär att ta sig tiden och sedan veta när det räcker. Jag ...

Jag var ju flitigare för några år sedan, även om jag hade mina tvivel då också (innan en dröm blivit verklighet är det väl givet att drömmaren tvivlar), och titta vad jag skrev ner då: 1. skriv på fasta tider. Jag skriver väldigt bra på förmiddagen innan frukost, annars på eftermiddagen, framåt kvällen. 2. aktivera dig mitt på dagen: promenera, shoppa, fika/luncha, fixa ärenden, i värsta fall brödjobba! 3. belöna dig själv med stolthet/belåtenhet för varje skrivet kapitel. Varje skrivet ord är värdefullt, även dem som i slutänden raderas. Man lär sig någonting av allt skrivet. 4. var rädd om dig! Låt dig vila, ta pauser, skriv inte på knasiga tider som 01.30, eller någon annan tidpunkt som är mitt i natten, då det blir snurrigt och du själv frustrerad! Även om skrivlusten finns – är tiden fel så NEJ. Frustration är en negativ upplevelse. Försök undvika att framkalla den i samband med skrivandet. 5. våga vägra skriva – har du en dålig skrivdag måste du våga vägra, istället gö...