Christin Ljungqvist

Nu ligger omslaget uppe på förlagets hemsida ! :) Titta , så fint det gör sig i mängden!

PRESSMEDDELANDE 2012 02 23 DET BORDE FINNAS REGLER Lina Arvidsson Roman 13+, danskt band, 320 s. ISBN 978-91-86634-18-6 Recensionsdag 12 mars DEBUTANT MED ABSOLUT FJORTISGEHÖR Med överrumplande humor och en unik ton debuterar estradpoeten Lina Arvidsson som författare med ungdomsromanen Det borde finnas regler . Eller fjortisroman, som hon själv kallar den. "Jag heter Mia. Eller egentligen Maria, men jag hatar det namnet okej? Don't call me that. Jag står inte för det. Det är inte som att jag fick vara med och bestämma.     Jag är för att man själv ska bestämma om saker och ting här i världen. Fatta hur allt hade blivit så mycket bättre liksom. Skolan, livet, allt.     Jag är fjorton år. Man kan tänka sig att det skulle betraktas som vuxet. Fast det betyder mest ingenting. Jag är i förberedelse, kan man säga." Mia bor in the middle of nowhere och det enda som händer...

Amanda Hellbergs första ungdomsroman ska bli väldans mysryslig att läsa! Som alltid ger hon mig bra med inspiration :)

"Jag skadar dom som ler åt dig." Inspirationslåt till bok två. Och med denna önskar jag er ett mysigt fredagsmys och en härlig helg. Kram på er.

Efter min finaväder-promenad kom jag hem och fann korret i ett brunt kuvert på hallmattan. Nu är sidorna i det närmaste "satta", och Kaninhjärta har dessutom fått sitt ISBN-nummer. Pirr, pirr, pirr :)

Och här sitter jag. Det är den där typiska svensk-mentaliteten. Egentligen är detta en jobba-hemifrån-dag och istället har jag dåligt samvete över att jag inte går ut och går. Så jag får väl ta och göra det, så det blir lite ordning på torpet. Annars tar jag denna dag till att knappa på Fågelstad  och vänta på korret av Kaninhjärta . Det går bra. Mer än så vågar jag inte säga. Blir ju bara svårare och svårare att tro att jag ska lyckas med en andra bok när första boken liksom slutar vara min story och börjar bli en egen liten filur, en enhet, komplett. Det får mig att börja undra hur sjutton man börjar bygga en story, hur man skapar en enhet, från början, nu är ju bok två bara bitar i mitt huvud. Oh, the prestige, the fear!

"... jag gillar Kaninhjärta massor, massor hittills! Undrar lite hur långt utlåtande/blurb du vill ha. Tre ord eller trettio? ;-) Finns ju hur mycket som helst att säga om denna pärla." Den än så länge hemliga blurbaren för Kaninhjärta . Ni är med på vad en blurb är nu, hoppas jag? Jag är så jädrans glad att jag inte riktigt vet om jag vågar vara glad, liksom, om jag vågar "ta ut någonting i förskott" och riskera att drabbas av hybris och börja babbla vitt och brett om hur bra min bok faktiskt är, och sedan gillar i princip ingen den (!). Samtidigt tycker Ada att jag gjort mig förtjänt av lite beröm, att jag ska njuta. Så jag ska väl det. Jag vet, jag är mer nojig nu än jag någonsin var... Men jag är glad! Med modifikation! YEY!

Det är så lustigt, men när stora saker händer, först då blir man medveten om sitt undermedvetna och hur djupt man tagit åt sig av saker och ting. Som med Kaninhjärta , jag skrev ju boken för drygt ett år sedan och först nu sitter jag här och läser den och förstår vad det är jag har skrivit. Hur mycket känsla som finns investerad, hur mycket själ. Och hur äkta den här historien är för mig, på gott och ont. Vad är det jag har skrivit, egentligen? Berättelsen om Mary och Anne är inte solig, om man säger, utan oerhört tung, jag måste pausa och pusta ibland innan jag läser vidare. Jag hade precis mitt prat med Ada, vi gick igenom diverse ändringar och ska fortsätta i nästa vecka. Roliga nyheter; hon har frågat ett stort författarnamn om denna vill läsa min bok och tycka till, och denna sa ja, om denna nu skulle hinna, och jag kan nog inte säga vem än men jag är väldigt, väldigt pirrig över detta! Som ni säkert har sett har varje Gilla-bok en liten citatbubbla på framsida och det...

Detta är jag idag! Minus lite lockar. Det regnade och blåste på mig när jag gick hem. Vill ni se ut som mig bokar ni tid här . Malin äger stället och är superduperduktig och innerligt vänlig. Hon lyssnar dessutom och gör som man säger, vilket gör åtminstone mig väldigt lycklig. Nu måste jag läsa sista biten innan kl. 14! Aaaah!

Så MÅNGA ni är nu! Hela 50 stycken unika människor, tror aldrig jag haft en så stadig och bred ström av läsare förut och känner mig jättepepp och liksom stressad. En gång gick bloggen genom taket med cirka 80 besökare och då råkade jag väl skriva om någonting väldigt intressant, som  Downton Abbey säsong 2 . Men nu är ni här för min skull, eller hur? Nu kommer ni hit för att ni vet vem jag är, va? Jag hoppas det. Det är roligt att ni läser här, i vilket fall som, och jag blir verkligen glad när ni peppar mig i kommentarsfälten (ni vet vilka ni är!), det minskar avstånden mellan oss. Nätet är fantastiskt när det gäller just detta. Då jag försökte klämma en semla (=ett bästamanus) genom ett nyckelhål (= bokkontrakt) var tillgången till redan publicerade författares vardag och tankar och erfarenheter via bloggarna hjärtnypande. Många gånger blev jag liksom rörd över hur öppna vissa författare var med sitt, det hjälpte mig att visualisera och komma vidare i tankarna kring min dröm ...

Nu har jag alltså satt mig här i soffan för att genomläsa Kaninhjärta . Jag ska göra det . Vilken minut som helst. Och jag är bara lite rädd för tänk, om jag tycker att det är skräp efter allt ståhej? Tänk, om det blir som när jag läser mina gamla manus, sparade i någon spindelvävstäckt datormapp väldigt långt bak i C:, efter att jag ändrat och putsat och på något sätt också fördärvat? Skillnaden är så klart Ada, och hon vet vad hon gör, men jag öppnade precis dokumentet Kaninhjärta , som ser ut precis som det alltid har gjort, och då var det som om någon stod bakom mig och andades ut mot min nacke; en ödessuck! Samma suckar som somliga människor känner när de sätter sig bakom ratten, öppnar upp ytterdörren, tar upp sin mobiltelefon, samma suckar som somliga människor känner när någonting stort kommer förändras, detta var en sådan! Puff! Och någonting stort kommer förändras. Det där dokumentet kommer inte längre vara mitt, i min datormapp, i min dator, utan try...

Idag har jag inte: tränat läst Kaninhjärta Istället har jag: hämtat böcker från den lokala livsen skrivit ännu ett parti på Fågelstad diskat lite dammsugit lagat mat Med andra ord har jag slarvat, men varit duktig. Så, dags att göra helg. Vad hittar ni på? Själv har jag läs och shopping och uteät på Kinakrog med päronen inplanerat. Yey!

Varit hemma i ganska många dagar nu, delvis sjuk i början av veckan, nu schemalös, och börjar få tillbaka de där dammiga, tröga känslorna av att vara arbetslös. Något av det värsta som finns. Städar hellre dass på en kontorsbyggnad där det jobbar tio år yngre "entrepenörer" än blir utan jobb, vilket säger allt. Försöker därför rycka upp mig, jag har så klart kvar mitt brödjobb, och för det andra är jag aldrig arbetslös så länge jag är egenföretagare, varje minuter är dyrbar, och jag har ett helt manus att läsa igenom och ett annat att, ja, skriva. Och solen skiner. Därför ska jag vädra denna krassliga lilla kropp med en promenad ner till lokala livsen, där ett par böcker väntar på att hämtas hem och bli lästa. Sedan ska jag hem hit och träna pilates. Sedan ska jag laga lunch. Sedan ska jag... Jag är lite, och bara lite, mer pepp än vad som syns på bilden.

... är jag klar med den omgången. Fattar ni? Jag blir nästan rädd. Kanske går det för fort, kanske är det för lätt? Kaninhjärta blir bara finare och finare, det är ett som är säkert. Jag ska ta morgondagen, lördagen och söndagen åt genomläsning, sedan väntar "telefonkonferens" med Ada på onsdag eftermiddag! Spännande! :) I övrigt öser regnet ner, jag sitter här i min kulturkofta, plufsiga byxor, tjocka goda strumpor och ser ut som barbapappa, och snart ska vi steka på pyttipanna och kolla ett avsnitt av Six feet under . Bra serie, det där. Och en riktigt god dag, detta. Tjofling!

Nästa omgång av Kaninhjärta damp ner i min mail i går. Finlir, godkänna ändringar, sedan ska vi läsa igenom manuset en gång för att se om ändringarna påverkar helheten negativt. Sedan ska vi korra. Och jag har ett lätt manus. Tänk om inte. Vilket slit det här är, för alla parter. I'm going in.

... tror på spöken. Det bådar ju gott för mina böcker :) Enligt Liselotte Frisk, professor i religionsvetenskap, kan en av anledningarna vara att vi inte längre deltar i kristna ritualer, vilket skapar ett tomrum för de här "föreställningarna". Ska vi se på det rent krasst har väl kyrkan i alla tider utövat makt på all annan tro, däribland häxeri. Nu har kyrkan inte samma makt och då kan man ju räkna ut med ena lilltån att de av oss som har mer utvecklade sinnen vågar tala om det.

Idag är jag hemma och vajar, Vård av Jaget. Alldeles ensam i en snötäckt stad. Det fräser från bilarnas däck när de passerar ibland och spårvagnarna liksom ylar, som om de är djur av metall, annars är här tyst. Och jag älskar den känslan. Jag liksom lämnar kroppen lite, svävar strax ovanför. Lättar lite, lite närmare taken där fåglarna sitter. Fågelstad. Mhm... det är också namnet på min bok två. I vart fall arbetstitel. Får se om det håller i längden. The City of Birds... Jag har ju inte läst Cirkeln av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren än (fy på mig!) men blir ändå sjukt sugen på att måla lite fan art! Se nedan: Får väl se till att läsa den då, helt enkelt. Har ju ända tills min bästa väns födelsedag på mig :)

Eftersom jag försöker hålla mig från att skriva bok två av rent vilahjärnan-mässiga skäl har jag inte särskilt mycket roligt att berätta om just nu. I vart fall inte beträffande skrivande. Kaninhjärta är kvar på förlaget och förväntas i denna vecka. Då blir det att hugga i igen! Därför lägger jag upp en veckoplanering. Liiite grann som utfyllnadsmaterial, men också för att ni ska få veta hur en författares liv verkligen ser ut: Måndag: jobba 9-14 hem, käka lunch boka klipptid boka seanstid Tisdag: jobba 9.45-18.15 hem fort som fan Alla Hjärtans Dag-middag på Sjömagasinet (jag vet, dagen är ett larvigt jippo, men vi gillar att gå ut och äta så vi passar på) Onsdag: jobba 13-20.15 och hem, lite för sent för någonting alls, så det lär bli ett avsnitt av Six feet under och sedan sova Torsdag: korra Kaninhjärta på KTB, Kurs- och Tidningsbiblioteket, som är ett otroligt inspirerande ställe mitt emot Handels i Göteborg. Påminner faktiskt litegrann om Hogwarts. Kristoff...

Ännu en intervju, denna gång av Sofie på Sofies bokblogg ! Denna lördag kommer gå åt till skrivande. Skissade och fejade med bok två tills jag somnade igår, som en hög med kläder, på ryamattan. Ansiktet ner i det håriga, sticksiga. Då vet man att man gjort ett gott dagsverke. Möjligen att vi går ner på hörnet och köper lite lördagsgodis på sin höjd, annars blir detta en isolerad, fokuserad projektdag för mig och Foffer. Trevlig lördag på er!

... var extra tydlig när jag skulle skriva Kaninhjärta . Jag hade precis avslutat DMG och Kaninhjärta var från allra första början tänkt som tredje uppföljare till den. Emellan skulle det komma en annan bok, jag kallade den Road King då, en vägromantisk spökhistoria. Men jag kickade inte igång på den, kan man säga. Det kändes trögsått och luddigt i mitt huvud, och jag drogs och lockades att skriva Kaninhjärta . Det var som magnetism. Oemotståndligt. Till slut gav jag upp och satte mig med hjärtat istället , och det har aldrig gått så lätt och varit så självklart att skriva som den där gången. Vilket givetvis ger mig lite ågren inför bok två. Som ju redan är skriven (färdig för några veckor sedan) men inte riktigt håller måttet, tycker jag. Så nu har jag styckat ner den i synopsbitar igen och finputsar och justerar. Och tänker att jag nog ska applicera samma takt på detta manus som på Kaninhjärta ; att inte stressa, utan låta manuset växa fram så tid finns för infall och improvisati...

... och det är lite roligt att se det poppa upp här och var! Snabbare än förlaget är faktiskt adlibris.se , bokus.se och cdon.se . Kolla, så tjusigt!

... är klart. Och här är det. Jag är väldigt, väldigt nöjd. Gråtnöjd, liksom. Ni ser väl spökkvinnan? :) Det är så snyggt gjort! Stort tack till Rickard Schöldström & Fredrik Remnefalk!

Första korr av Kaninhjärta är klar och manuset mailas till fröken Ada i morgon måndag. Känns gott att det är så lite pill med det, att det går så fort när jag väl sätter mig. Att jag mitt i allt faktiskt kan klappa mig själv på axeln för den höga standard mitt manus håller (på grund av allt förarbete...) och min produktivitet. Alltså tar jag denna dag ledig. Den kommer förmodligen gå åt till att handla och städa, men ändå. Sådant måste man ju också lägga tid på. Tyvärr. Vi slänger in en lista! Senast lästa: Tistelblomman av Amanda Hellberg. Senast köpta bok: densamma. Senast lånade bok: en barnpoesibok, av researchsyfte. Senast fådda bok: Hungerspelen av Suzanne Collins. Favoritbokhandel: Bokhandeln Laholm. Diana och Stefan, som är gifta, driver denna lilla låda och knyter på något sätt samman stadens kulturliv. Favoritbibliotek: jag har alltid gillat Fyren i Kungsbacka. Väldigt vacker, inspirerande byggnad. Antal lånekort: ett. Använder som bokmärke: allt som funge...

Mycket har hänt, mycket händer. Vi kan börja med det här: Tovelisa, en superb illustratör, kommer varje månad lägga ut ett superfint skrivbordsunderlägg! Fantastiskt rart av henne, tycker jag!  Dessvärre kan jag inte ta användning av dessa, då jag har skrivbordet på datorn som plats för mina visionboards. Nu, till exempel, har jag ett visionboard till bok tre som bakgrund. Hanna står i mitten som jordens kärna. Och varje gång jag slår på datorn ser jag henne, och bilderna färgar och formar historien. Jag är oerhört visuell. Det jag ser fastnar, som jag skrev på ett av Tonårsbokens inlägg . I måndags betalade jag min första skatt som egenföretagare. Det var stort. Som jag nojade i början över bokföringen och hur och vad och när, nu börjar jag se konturerna. I tisdags hälsade jag på mor i Vallda. Hon såg efter Theya medan min syster, Pernilla, och min bror, Erik, tog med Algot på läkarbesök. Mor och jag satt på pinnstolar i snön i solen medan den lilla so...

Det här är ett sant inlägg . Jag känner igen mig i vissa delar. Än svajar jag, som ni säkert har läst här, vad gäller att hitta balansen mellan framgång och privatliv. Men ett är då säkert. Genom att ha skrivit, färdigställt, redigerat, skickat in, blivit refuserad och börjat om, om och om igen, och varje gång blivit lite vassare, har jag anammat en vinnarskalle jag tidigare saknat. Stöter jag på ett problem och vill lösa det, då löser jag det. Om jag inte löser problemet är det för att jag inte vill. Men jag har byggt upp ett slags resurs i min strävan efter författardrömmen, en resurs jag kan lägga bakom min vilja. Ett jädrans kraftpaket. Med andra ord; jag tror det är bra att lära sig kämpa och verkligen vilja någonting. Man blir starkare av det, och man lär känna sig själv samtidigt.

Det här var ju roligt ! Länktack till Janina ! Du såg säkert att jag behövde det idag, dessutom... men jag har avstått från chokladen! Och tänkte äta en bappelsin istället. Det tycker jag är väldans duktigt av mig. Kram, och god natt!