Christin Ljungqvist

Att skriva synops hänger, när det vill sig väl, ihop med mitt tidigare inlägg Att spara sina idéer , det vill säga: du har klurat på historien en tid, fyllt i luckor, gjort lite research om nödvändigt och nu är den så pass mogen att du kan plocka den. För de bästa böckerna tar ingen hänsyn till hur snabbt allting ska gå idag utan kräver lugn, tålamod och tankar av dig. Har ni inte läst mitt inlägg Löken  blir det ännu ett tips! Särskilt för er som skriver en spännande, intrigfylld historia. Hur som helst. Jag har ett ganska spretigt sätt när det kommer till synopsis. Först skriver jag ner historien i ett enda svep, så kallad flödesskrivning, utan att censurera eller värdera, från början till slut med fokus på vissa scener eller punkter. Sedan öppnar jag ett nytt dokument och stagar upp sådant jag vill peta in i synopset, men osäker på var, i punktform (detta dokument är mer levande än synopset, det fylls ständigt på med infall och detaljer och sköna dialoger jag hör kring mig...

Köp en fin bok och ha den tillgänglig, exempelvis på ditt sängbord (jag kör alltid på Moleskine när jag antecknar, både idéer och dagbokshemligheter, finns att köpa hos välsorterad boklåda). När du kommer på en bra idé skriver du ner den et voilá: du har sparat din idé! Från i julas, när jag försökte somna men en idé krävde att få bli nerskriven. Jag fick tassa upp, sätta mig vid granen och rasa ur mig orden. Det är egentligen inte svårare än så. Men jag tror också det är just detta många finner svårt, alltså, innan man skaffat sig rutiner kring sitt skrivande eller börjar ta det mer på allvar. Så gör det: ta det på allvar. Ha en fungerande rutin, en öppen kanal för impulsiva idéer. För minsta lilla strof du formulerar dramaturgiskt eller narrativt i ditt huvud? Är ditt kapital. Är pengar. Ju mer du förstår allvaret i ditt skrivande desto mer tar du tillvara på allt som kommer ur dig, desto snarare blir du professionell. Lösa meningar, eller charmiga/drypande/bitiga dialoge...

Jag tar författarpaus ett par veckor nu, men bloggen kommer fortsätta ploppa ur sig skrivinlägg om tisdagarna (Att spara sina idéer, Att skriva synopsis), så håll utkik! I övrigt hänvisar jag till min Instagram dessa dagar, även min Facebook -sida. Look and be amazed ...

Jag drömde att någonting hände med vår jord som gjorde att atmosfären sögs upp och vi fick minus 300 grader, varför enda sättet att vistas utomhus var i rymddräkt. Jag rusade alltså runt i något slags månutstyrsel och försökte rädda folk i deras bilar, rejält inspirerad av filmen Gravity med Sandra Bullock och Georg Clooney. Det var knäppt och samtidigt ... inspirerande.  När jag skriver framtidsböcker om vår värld, följer vissa tendenser, hittar på andra, förstorar upp somliga och förminskar det jag inte gillar och vill ha bort, kan jag inte låta bli att titta på vår egen tid och undra: hur kommer man att se på 2000-talet? Hur kommer man att se på oss? Jag tycker vi är ganska vilsna, liksom trevande, som att vi balanserar på en gräns mellan gammalt och vad som komma ska. Vi känner förändringen utan att riktigt förstå den. Jag undrar om den blir under min livstid, eller just när jag är gammal och skröplig. Om jag får se oljan ta slut och världen deglobaliseras, all slags ...

Som ni märker en hel del akustiska låtar, men även en del med sång ...

Jag kan teckna, även om jag tycker det är roligare, eller mer hållbart (energimässigt) att skriva, och jag har länge tänkt att jag skulle peta in några riktiga, välarbetade illustrationer i mina böcker. Dock kändes böckerna om Hanna Fagerström inte helrätt (för realistiska, trots sina spöken), varför jag passar på nu! Pennorna jag tecknar med är ett slags tusch, och märket heter Promarker . De finns i hur många nyanser som helst! Men jag har för enkelhetens skull köpt hela gråskalan, inte mer. Det råkar nämligen vara så att detta med skuggor är min grej. Dessutom kommer illustrationerna inte tryckas i färg (om manuset nu blir antaget, vilket jag tror eller åtminstone hoppas!) så, som sagt: för enkelhetens skull. Till att börja med (innan tuschet kommer in i bilden, så att säga!) använder jag en stiftpenna, ett suddgummi och i vissa fall en linjal. Jag använder google för att söka fram bilder på olika karaktärer och miljöer (exempelvis " abandoned places "), och jag...

Idag, om målgruppen Unga Vuxna och hur jag definierar denna sorts böcker. In och läs !

Jag älskar Wes Andersons universum. Inför ett kommande skrivprojekt tänker jag därför börja närstudera hans berättarstil och teknik med "The Life Aquatic with Steve Zissou", för att: ubåten (the MACHINE) får utgöra en egen karaktär det handlar om en expedition det handlar om ett mysterium och den är en av mina personliga favoriter (Bill Murray! ... fast han är med i de flesta av Wes's filmer) Plus för besättningens dräkter och röda mössor! Okej, nu kör vi. Spoiler-alert! I fall att ni inte sett filmen, läs inte härifrån. Story Huvudlinje Ett stort vidunder Steve Zissou kallar för "tigerhaj" äter upp hans "förste dykare" och bäste vän Esteban. Detta blir till en expedition: att hitta "tigerhajen" och döda den. Bilinjer tidigt i filmen dyker Steves förmodade son Ned upp och ansluter sig till expeditionen. Det uppstår ett slags trevande far/son-relation som successivt utvecklas.  relationen mellan Steve och hans fru, Eleon...

Jag har anmält intresse till att delta vid den årliga Litteraturmässan i Bangkok och att vara en av dem som representerar Sverige. Jag menar, mina böcker är fulla av Glada Barn! Absolut knökade.

"Det är mycket viktigt att ni bara gör det som ni tycker om att göra. Ni må bli fattiga, ni må bli hungriga, ni må förlora bilen, nå må vara tvungna att flytta till ett ruggigt bostadsområde, men ni kommer att leva helt och fullt. När er tid är ute kommer ni att kunna välsigna ert liv för att ni har gjort det som ni kom hit för att göra. I annat fall kommer ni att leva som prostituerade, ni kommer att göra saker och ting bara av ett skäl, nämligen att tillfredsställa andra människor. Då kommer ni aldrig ha levt, och då kommer ni inte att få någon behaglig död. Men om ni å andra sidan lyssnar till er inre röst, till er egen inre visdom, som är mycket större än någon annans visdom i sådant som rör er själva, kommer ni inte att gå vilse utan ni kommer att veta vad ni ska göra av ert liv. Då spelar det inte längre någon roll hur långt ert liv blir." ur Döden är livsviktig av Elisabeth Kübler-Ross

Tack för manus och illustrationer m.m. Förläggarna här hos oss har fått allt material, och vi hör av oss så snart vi kan. Om du har frågor är det bara att mejla. Vi ser fram emot att läsa! Allt gott, Ett Kaninhjärta-fan Sådant ger ENERGI och LYCKA och GLÄDJE.  Nu ska jag illustrera som bara fan och dricka te. Hoppsan. Blev visst att jag skrev prolog på bok nummer två, istället. Men det är väl bra? Det är bra. 

... är en av mina specialiteter, jag är redan långt, långt där framme ni vet? Vid filmpremiären av Ava & Vita Tigern? Och jag har bestämt mig för ett soundtrack, tänk er bara: En kusttanker som stampar genom drivisen i Kvarken, ett träningspass på Ullevi i dis Gränsstationen i Torneå, en gumma på en spark, landsortsfyr där snöstormen drar in Tät snö som gloppar i Mariabergets backar, hett och svett på Statt i Härnösand En tradare i snörök mellan Kiruna och fjärran,  flämtande ljus i Visby hamn Det är då som det stora vemodet rullar in, och från havet blåser en isande, gråkall vind I Malmö rispar dimman av färjornas sirener, på andra sidan sundet börjar världen En ensam Volvo sliter i motvinden på Tjörnbron, bion i Pajala ger "Den sista färden" Lapplandspilen råmar som ett vilddjur genom natten, gårdarna släcker sina ljus Ett stormpiskat Marstrand ber sitt Pater Noster, Stocholm city svajar i sitt rus Det är då som det...

... den att inte kontakta förlagen när man väntar på förlagsbesked? Lyckligtvis gick det ganska bra denna gång (besked väntas kommande vecka + ett av förlagen verkar inte ha fått manusskicket, som att det fastnat någonstans på grund av illustrationerna), men det är ingenting jag står för eller rekommenderar: bäst är att agera cool. Okej? Någonting jag däremot står för och rekommenderar: baka havrefrallor! Och kom på briljanta böcker under tiden (ha block och penna tillhands!)! Det är en bra sak att kombinera med skrivet, faktiskt. Men baka smart, annars blir ni tjocka på fasligt kort tid.

Austin Kleon om att titta som ett barn. Han vet allt hur man sätter ord på sådant man inte ens visste att man borde veta, borde tänka på, borde fokusera på.

... särskilt när man skriver på synopsis till bok två, försöker få ihop det, känner fasligt tvivel? Gigantiskt. Ebba & jag.

... och med detta menas: utförliga kapitel, med allt som ska hända i dem uppstagat renskrivning av tillkommande punkter och anteckningar infogning av dessa i befintligt dokument Så att det "bara" är att sätta sig och börja skriva 2 mars, direkt efter min ledighet. Bra, va?  Ett särskilt inlägg om hur jag skriver synopsis kommer! Var så säkra. Retropunk är ett slags hopplock av den ur scifi förgrenade genren steampunk, och retrostilen från 40- och 50-talen. Jag började skriva på min duett för unga vuxna den 21 augusti 2014. Vill ni läsa ikapp er kan ni klicka  här , då dyker alla retropunk-inlägg upp. Ni kan också kika på videoserien "Boken blir till" under  SKRIVFABRIK/Mitt skriv , där tredje och avslutande delen ligger uppe nu!

Detta inlägg skulle också kunna heta: "Att inte låta vemodet rulla in medan man väntar på förlagsbesked" "Att inte röra manuset medan man väntar på förlagsbesked" "Att inte kontakta förlaget medan man väntar på förlagsbesked" Oavsett titel är det monstruöst svårt, rentav omöjligt, att inte tappa modet/låta vemodet rulla in/snegla åt manuset/formulera mail ("Hur går det med läsningen?") och radera dem utan att skicka medan man väntar på ja, nej, kanske (Kasper, Jesper, Jonathan) vissa stunder, ibland. De flesta författare känner såhär, vi är närmast rörande överens om dippen några dagar efter det att man lämnat in och börjat vänta, sysslolösheten och vakuumet som liknar abstinens. När jag förbjuder mig själv från att röra manuset eller hålla något slags dialog med förlagen får jag en ihålig känsla i bröstet, för jag kan inte påverka min situation, det är inte längre upp till mig. Någon annan styr mitt öde  och jag håller andan , och som sag...

SF, okej? Som i Science Fiction, som i "vetenskapslitteratur", som i fantastikens vetgiriga tvilling. Hit hör Spock , han med V-tecknet mellan ringfingret och långfingret, hit hör planeten Pandora och det blå folket Navi , hit hör Katniss . Hit hör inte Gandalf , Törnrosa och Jacob i Twilight . När jag tänker på SF och fantastik tänker jag såhär: vi har vetenskapsbaserat och magi, och sen har vi hybrider. Men för mig underordnar sig inte nån av dessa åldriga genrer varandra, de står sida vid sida. Vi klyver SF och finner cyberpunk . Vi klyver cyberpunk och finner steampunk . Jag klyver, på eget bevåg, steampunk och finner retropunk: Retropunk är ett punkigare retro, ett futuristiskt retro vi själva valt. Somliga saker har gått framåt, andra saker, som hur man klär sig, har gått bakåt. Färdsättet är en av sakerna som gått framåt. Det ser ut  ungefär   såhär minus markkontakt:  Man bryr sig heller inte om vilket kön partnern har, religiösa och patriarkala ...

... från min idébok till datorn, alltså gjort det lite, lite mer verkligt, och satan så bra det blir! Som en bok jag själv skulle vilja läsa! Renodlad SF, fast på mitt sätt. Men. Jag ska vänta tills Ava blivit något. Jag ska vänta.