Utöver att vänta på nästa redigeringsomgång av Rävsång, och ta sista turen med skrivkursgänget inna sommar och semster, klurar jag på min retro-punkbok. Once you pop, you can't stop, liksom. Men det är väldans nyttigt, har jag ju insett, efter år av skriv, att värka fram en bok. Närmast bromsa upp sin skaparlust i ett försök att bemästra den, istället för att bemästras av den. Liksom, låta en berättelse komma, inte tvinga den, och när den väl börjar ta form hindra den från att komma ut tills det verkligen är dags. Kanske låter lite komplicerat. Eller onödigt. Fast ändå inte. Är ni där jag är nu, om ni har skrivit i flera år och befinner er i ett frustrerat, hjärnstressat läge där varje ledig minut bör gå till skrivande, tycker ni, då ska ni testa det jag testar. För, sparar man ihop sin idé innan man släpper den ur sig, då är det högkoncentrat som kommer ut, istället för något blaskigt, vattnigt, prematurt. Det finns så klart ett visst mått av tvång när man väl sä...